SRFs svar till Miljöminister Andreas Carlgren

2011-01-10 |

Foto: Hans Ring

Miljöminister Andreas Carlgren försvarar i dag på DN Debatt den licensjakt på varg som inleds på lördag. Svenska Rovdjursföreningen gör med anledning av detta följande kommentar:

Vår bedömning att den svenska vargstammen är alltför liten för att tåla jakt kvarstår, liksom vår bedömning att vargjakten saknar laglig och vetenskaplig grund. Det är beklagligt att Andreas Carlgren viftar bort EU-kommissionens kritik mot jakten, senast framförd i ett skarpt brev från miljökommissionären i slutet av förra veckan. Tvärtemot vad Carlgren försöker påskina hör den sortens skarpa reaktioner från kommissionen mot Sveriges miljöpolitik inte till vanligheterna, och borde därför tas på större allvar.

Vi noterar också att miljöministern åberopar rovdjursexperterna inom LCIE:s uttalande som stöd för att vargjakten är försvarlig, men förbiser att denna grupp inte har något mandat att uttala sig om vargjaktens legala giltighet. Vad vi förstår har LCIE inga befogenheter att göra sig till uttolkare av Art- och habitatdirektivets regler för jakt på hotade djurarter, en uttolkning som dessutom görs utifrån en mycket bristfällig förståelse av såväl vargförvaltningen, som vargjakten och opinionsläget i Sverige. Det är EU-domstolen och inte LCIE som är den instans som gör den slutliga uttolkningen av huruvida reglerna i EUs naturvårdslagstiftning är uppfyllda eller inte. Utöver detta är inte ens de villkor LCIE själva ställer upp för att de ska anse jakten befogad uppfyllda.

Samtidigt är det viktigt och positivt att miljöministern tydligt markerar att en livskraftig vargstam i Sverige måste vara större än det nuvarande etappmålet på 210 individer.

Vi välkomnar också miljöministerns besked att inflyttning av vargar inte är någon långsiktig lösning på den svenska vargstammens genetiska isolering och att det behövs åtgärder som gör det möjligt för naturlig invandring av nya individer. Det kan rimligtvis inte tolkas på annat sätt än att miljöministern anser att beslutet att inte tillåta vargetableringar i den norra halvan av Sverige Ä renskötselområdet Ä måste omprövas, något som Rovdjursföreningen länge hävdat.

Även beskedet om lagskärpningar för att komma åt den omfattande illegala jakten på rovdjur är välkommet, även om det varit på tapeten länge och aldrig implementerats.

Det stora problemet är att bara en del av vargpolitiken Ä licensjakten Ä blivit verklighet, medan allt annat som måste göras för att säkra framtiden för vår bräckliga vargstam stannat vid uttalanden och löften.

Dokument för nedladdning

Svar till Miljöminister Andreas Carlgren.pdf

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen