SRFs ordförande om vargjakten: - Ett olyckligt och förvånande beslut...

2016-12-30 |

Det finns en miniminivå för vargpopulationen i landet. Flera länsstyrelser följer inte dessa beslutade nivåer.

Vinterns licensjakt stoppas inte.
Högsta förvaltningsdomstolen avfärdar kravet på inhibition av jakten som Was begärt tillsammans med sin överklagan.
Domstolen anser även att det var fel av Kammarrätten i Göteborg att stoppa jakten i januari 2016.

Länsstyrelsen i Värmland hade fog för sina beslut om licensjakt efter varg 2016 skriver Högsta förvaltningsdomstolen i sin dom som meddelades i dag under förmiddagen. Domstolen gör därmed annan bedömning än både kammarrätten och förvaltningsrätten. 
- Det är ett olyckligt och förvånande beslut, säger Rovdjursföreningens ordförande Torbjörn Nilsson.
- Högsta Förvaltningsdomstolen har tolkat EU-lagstiftningen på ett sätt
som måste ifrågasättas. De har till exempel inte tagit hänsyn till att
EU-kommissionen sagt att 7% av populationen är för mycket för att
uppfylla lagstiftningens villkor om "begränsad mängd".
Domstolen skriver:
"Enligt jaktförordningen får licensjakt efter varg ske under
förutsättning att det inte finns någon annan lämplig lösning och att
jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos
artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste
dessutom vara lämplig med hänsyn till stammens storlek och
sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade
förhållanden."
Högsta förvaltningsdomstolen anser att samtliga dessa förutsättningar var uppfyllda beträffande 2016 års licensjakt i Värmland och att den därför inte skulle ha stoppats.
Inhiberingskravet som fanns med i överklagandet av licensjakten som
ska inledas nu på måndag avslås av domstolen. Däremot kommer domstolen
att pröva om överklagandet skall ges prövningstillstånd.
Detta innebär att jakten kan starta på måndag som planerats, men kan komma att stoppas i ett senare skede, eller anses ha varit felaktigt beslutad.

Dokument för nedladdning

HFDs Dom jakten 2016.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen