SRF, WWF, SNF, SOF och Djurskyddet starkt kritiska mot rovdjurspropositionen

2009-05-29 |

Svenska Rovdjursföreningen är tillsammans med Världsnaturfonden WWF, Naturskyddsföreningen, Sveriges Ornitologiska Förening
och Djurskyddet Sverige starkt kritiska till regeringens proposition som innebär en begränsning av vargstammen i ett kritiskt läge.

 

Omfattande jakt på Sveriges fåtaliga vargar kan bli verklighet i Sverige redan kommande vinter om riksdagen beslutar enligt det förslag regeringen lägger i rovdjurspropositionen idag. Regeringen föreslår kontinuerlig jakt på en liten, sårbar djurpopulation som efter att för några decennier sedan ha varit i det närmaste utrotad från hela den skandinaviska halvön, nu lyckats komma tillbaka och etablera sig i Sverige. Trots omfattande illegal jakt har riksdagens första etappmål för vargens återkomst till delar av sina naturliga utbredningsområden i Sverige nåtts. Detta måste betraktas som en stor framgång för rovdjurspolitiken som bedrivits i Sverige sedan 2001.

Den licensjakt på varg som föreslås i regeringens rovdjursproposition har ingen vetenskaplig grund och strider mot de internationella åtaganden som Sverige har förbundit sig att följa. Regeringens proposition kommer att polarisera rovdjursdebatten ytterligare och det är beklagligt att regeringen inte har tagit den unika möjligheten att ta ett långsiktigt grepp om rovdjurspolitiken. Förslagen som presenterades är av kortsiktig karaktär och är till för att försöka tillfredsställa en högljudd minoritet.

Propositionen är ett kraftigt bakslag för naturvården i Sverige och tillgodoser samtliga krav som jägarorganisationerna har överst på sin önskelista om mer vargjakt och en ytterst liten vargstam. Av miljöministerns påstådda ambition ”att föra de olika legitima intressena i rovdjursdebatten närmare varandra” syns inga spår. Istället har regeringen ignorerat de viktigaste inspelen från landets naturvårdsorganisationer, liksom från flera tunga vetenskapliga remissinstanser som Artdatabanken, Centrum för biologisk mångfald samt Stockholms och Uppsala Universitet. Regeringen lägger en proposition som i det närmaste är att likna vid en beställningsprodukt från landets inflytelserika jägarkår.

Regeringen föreslår att vargstammen genom årlig licensjakt ska hållas nere på cirka 210 individer i ett land av vidsträckta skogar med utmärkta vargbiotoper och talrika klöv- viltstammar. Lika många vargar som föds under ett år (utöver dem som dör av naturliga skäl, trafik och illegal jakt) ska skjutas bort, vilket vid nuvarande tillväxt skulle kunna innebära drygt 20 djur. Tillsammans med den illegala jakten skulle detta innebära en mycket hög omsättning av individer hos en djurart som präglas av livslånga parförhållanden och stabila familjebildningar. Vargar har en stark social sammanhållning. Instabilitet och splittrade familjer kan leda till att jakten på föda och valpöverlevnad försvåras, vilket i sin tur kan orsaka mer angrepp på tamdjur.

Vargstammens tillväxttakt, som ofta påstås vara både skrämmande hög och explosionsartad, har i själva verket halverats under 2000-talet och prognosen för årets säsong är osäker.

Förslaget om licensjakt på varg i syfte att begränsa stammen – som kommer precis innan Sverige tar över ordförandeklubban för EU – går emot kraven i EU:s naturvårdslagstiftning som Sverige har skyldighet att efterleva. En förutsättning för licensjakt – om sådan överhuvudtaget är förenlig med art- och habitatdirektivet – är att arten ifråga uppnått gynnsam bevarandestatus. Dit är det långt för den svenska vargstammen.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen