SRF vädjar till Naturvårdsverket att låta finskryskan stanna i renskötselområdet

2012-01-24 |

Foto: Naturvårdsverket. Det vilar mycket sorg öve denna bild - ensam och jagad. Och den symboliserar på ett bra sätt den misslyckade varghanteringen. Sveriges viktigaste varg har varit på flykt sedan hon kom ner till Sveg förra vårvintern.

Om den finskryska vargtiken som nu gått tillbaka till Jämtland skjuts, kan man lika gärna lägga ner ambitionen om en livskraftig vargstam i Sverige!
Satsa alla resurser på att låta henne få vara kvar i renskötselområdet dit hon hela tiden återvänder.
Den uppmaningen riktar nu Svenska Rovdjursföreningen i ett pressmeddelande till Länsstyrelsen i Jämtland och Naturvårdsverket som har vargtikens öde i sina händer.

- Kompensera rennäringen rikligt och gör ett allvarligt försök att för en gångs skull hysa en vargetablering i renskötselområde, uppmanar Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen.
På måndagen överlade de båda myndigheterna om vargtikens framtid. Hon verkar för tillfället ha lämnat området i södra Jämtland där en renhjord från norra Jämtland befinner sig för vinterbete. Och det räddade henne för den här gången. Nu har hon gett de berörda myndigheterna ett tillfälligt andrum att ta ett genomtänkt beslut om hennes fortsatta liv.
- Det enda vettiga att göra nu är att lämna vargen ifred och ge henne en chans att få valpar. Enligt riksdagsbeslutet ska enstaka vargföryngringar tillåtas i renskötselområdet, och detta är en fantastisk chans att satsa på det. Aldrig har en varg i området varit viktigare! Tiken kan ge ett unikt genetiskt tillskott till den inavlade vargstammen, säger Ann Dahlerus.
Naturvårdsverket har flyttat den stackars vargen två gånger, bägge gångerna med samma resultat: hon går tillbaks dit hon kom från. Senaste gången hon flyttades var före jul och då tillsammans med den varghanne hon träffat och bildat par med i norra i Dalarna.
Efter att vargparet flyttats och placerats i Västergötland skiljdes genom olyckliga omständigheter tyvärr de bägge vargarna åt. Hannen gick tillbaks till norra Dalarna och sköts illegalt under plågsamma omständigheter i förra veckan. Den finsk-ryska tiken gick till Jämtland och riskerar nu att skjutas i skyddsjakt .
- Skjuts hon är det en fullständigt oacceptabel vargförvaltning! Att söva och flytta en varg är både riskabelt och etiskt problematiskt, att göra det två gånger utsätter vargarna för än mer stress. Om dessutom om bägge vargarna dör (den ena illegalt och den andra legalt) efter allt detta liknar ju den svenska vargförvaltningen rena rama Grönköping, säger Ann Dahlerus.
Naturvårdsverket har ett stort ansvar för att chansen med det etablerade vargparet gått förlorad. Man hade en finsk invandrare som etablerat par och förväntades bli dräktig under parningssäsongen som pågår för fullt. Istället för att tillvarata den unika chans detta innebar har man schabblat bort den och riskerar att nu att helt omintetgöra värdet av den finskryska tiken om hon skjuts!
- Gör nu det enda rätta och låt denna vargtik leva vidare där hon själv vill vara. Det är en orimlig politik att fortsätta skjuta bort alla vargar i renskötselområdet som ju omfattar mer än halva landet, säger Ann Dahlerus!

 

Dokument för nedladdning

PM Finskryskan.pdf

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen