SRF till Naturvårdsverket: Förläng inte skyddsjakten på Kynnatiken i Småland

2011-11-03 |

Använd Kynnavargens radioutrustning för att bevaka hur vargen rör sig, inte för att spåra och döda den. Den uppmaningen riktar Svenska Rovdjursföreningen till Naturvårdsverket. Verket bör avslå den ansökan om förlängd skyddsjakt som kommit in. Vargen har inte slagit fler får, betessäsongen är över och djuren i området är hemtagna för utfodring.

Vargtiken, som slagit sig ner i triangeln Markaryd-Ljungby-Älmhult, har nu klarat sig med livet i behåll i tre veckor efter det att Naturvårdsverket gav klartecken för skyddsjakt.
- Redan i förra veckan uppmanade Rovdjursföreningen Naturvårdsverket att ställa in skyddsjakten eftersom naturbetessäsongen är över och vargen inte rivit några fler får under den tre veckor långa jakten. Istället måste man satsa på bättre beredskap för att skydda tamdjuren i länet, säger Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus.
- Dessutom har sändaranvändningen bidragit till en olycklig hets på vargen under den utdragna jakten, något som inte är etiskt försvarbart. Det illa underbyggda jaktbeslutet har väckt en storm av protester och undergräver ytterligare förtroendet för den svenska vargförvaltningen, säger Ann Dahlerus.
Det måste finnas betydligt bättre beredskap för att ta emot vargar i län där de ännu inte etablerat sig. Kynnavargen har nu funnits i området i fem månader, och ännu har såvitt vi vet inga rovdjursavvisande stängsel satts upp. Därför är inte villkoren för skyddsjakt uppfyllda. Lagen kräver att andra lösningar ska prövas före jakt.
Stängslingen i länet kan förbättras under vintern fram till dess att nästa betessäsong börjar. Myndigheterna bör ställa medel till förfogande och göra en kraftsamling för att höja beredskapen för vargetablering i Småland.
Vargtiken är dessutom genetiskt värdefull och kan bidra positivt till vargstammen om den får leva och föryngra sig. Skjuts vargen går den möjligheten förlorad, samtidigt som det motverkar myndigheternas strävan att få en jämnare spridning av vargstammen över landet.
- Det var ett förhastat beslut att Naturvårdsverket tillät skyddsjakt på den första varg som etablerat sig söderut i landet. Som saken utvecklat sig finns nu chansen att ta ett klokt beslut och säga nej till fortsatt jakt, säger Ann Dahlerus.

Dokument för nedladdning

3 nov 11 SRF till NV Kynna ny.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen