SRF överklagar vargjakt till Högsta Förvaltningsdomstolen

2017-02-24 |

Svenska Rovdjursföreningen har nu skickat in sina argument för att den nyligen genomförda licensjakten på varg inte borde ha tillåtits.

I höstas överklagade Svenska Rovdjursföreningen länsstyrelsernas beslut om licensjakt på varg först till Förvaltningsrätten, som avslog överklagandena, och sedan vidare till Kammarrätten, som också avslog överklagandena (märkligt nog utan att i domen analysera de argument som framförts).

I januari, när licensjakten redan  hunnit inledas, överklagade vi vidare till Högsta Förvaltningsdomstolen. Men det behövs starka och väl underbyggda argument för att få Högsta Förvaltningsdomstolen att ta upp ett ärende till prövning. För att öka vår chans att lyckas med det så anhöll vi om mer tid för att utveckla vår argumentation, och domstolen gav oss tid till den 23 februari för detta.

Därför har vi igår kväll skickat in en komplettering som beskriver tio faktorer som talar för att länsstyrelsernas beslut var felaktiga och att licensjakten inte borde ha tillåtits.

Även om det nu är för sent att stoppa årets vargjakt, så är det viktigt att försöka få ett antal juridiska frågor utredda. I bästa fall kan det leda till att det inte blir fler licensjakter på varg förrän vargstammen blivit betydligt mer livskraftig än idag.

Några viktiga argument i sammanhanget är att

  • vargpopulationen har minskat så att referensvärdet för gynnsam bevarandestatus underskrids, om man använder rätt beräkningsfaktorer för att uppskatta vargpopulationens storlek,
  • nya vetenskapliga studier har visat att vargjakt inte ökar acceptansen för vargen,
  • en ny vetenskaplig studie har visat att det behövs mer invandring av nya, obesläktade vargar än myndigheterna hittills antagit,
  • skyddsjakt på skadegörande vargar är en lämpligare lösning än licensjakt på vargrevir som väljs ut slumpmässigt i förhållande till skadebilden.

Dokument för nedladdning

Komplettering till SRFs överklagande, ert mål nr 6983-16.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen