Skyddsjakten på två vargar i Jämtland stoppad

2016-07-07 |

Förvaltningsrätten biföll igår Svenska Rovdjursföreningens överklagande av ett beslut om skyddsjakt på två vargar i Jämtland.

För en vecka sedan beslöt Länsstyrelsen i Jämtlands län om skyddsjakt på två vargar i Handölsdalens sameby, trots att vargarnas genetiska status inte var känd. Jakten fick inledas i fredags.

Svenska Rovdjursföreningen överklagade jakten och påpekade bland annat att

  • för att vargen ska uppnå en gynnsam bevarandestatus behöver den få en större utbredning, framför allt norröver för att underlätta genutbyte med finska och ryska vargar, fler invandrande vargar behöver nå fram och bidra med nya gener genom att reproducera sig med skandinaviska vargar, och inavelsnivån i populationen behöver bli väsentligt lägre,
  • Länsstyrelsen borde inte ha tillåtit jakt efter de aktuella vargarna innan det säkerställts att ingen av dem är en nyinvandrad individ eller avkomma till en sådan,
  • Länsstyrelsen alltför lättvindigt avfärdat möjligheten att skydda renarna genom bevakning,
  • Länsstyrelsen inte övervägt möjligheten att flytta vargarna från renskötselområdet,
  • så länge vargens utbredning i norra Sverige är otillräcklig för att få ett effektivt och kontinuerligt genutbyte med Finland, så kan flyttning av vargar vara en nödvändig del i förvaltningen,
  • enligt EU-rätten är det den myndighet som fattar beslut om vargjakt som har bevisbördan för att de nödvändiga förutsättningarna är uppfyllda.

Förvaltningsrätten i Luleå beslöt igår att bifalla överklagandet och upphäva länsstyrelsens beslut.

Förvaltningsrätten förklarade i beslutet att det är oklart vilket
underlag länsstyrelsen beaktat vid bedömningen av risk för skada och annan lämplig åtgärd, och fastslår därför: "Mot bakgrund av den restriktivitet som ska gälla vid beslut om skyddsjakt på varg och att det är beslutande myndighet som har att visa att förutsättningar för skyddsjakt är uppfyllda finner förvaltningsrätten att det inte är visat att förutsättningarna för skyddsjakt är uppfyllda."

 

Dokument för nedladdning

SRF överklagande 160704 skyddsjakt varg Handölsdalen.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen