Skyddsjakt på närgången varg i Färila inledd

2014-07-17 |

Det började i mitten av maj med en stunds charmig lek med en robotgräsklippare i Veckebo väster om Ljusdal/Färila. Nu ska vargen dö.
Skyddsjakt har getts fram till 17 augusti.

Sedan lekstunden med gräsklipparen har den, eller någon annan varg, hängt kvar i området som enligt Länsstyrelsen "har mycket täta tamsjursbesättningar".
Det kulminerade 7 juni med att vargen angrep och döda två tackor i södra
delen av Veckebo.
Vargen var kvar i området under Länsstyrelsens besiktning och återvände senare på eftermiddagen till platsen där tackorna dödats.
Vargen stannade kvar i närområdet och ägaren till de döda tackorna begärde så småningom skyddsjakt på vargen. Ansökan avslogs av
Länsstyrelsen.
Sedan dess har vargen fortsatt att hänga nära djurhagar och stall. Några nya angrepp på tamdjur har inte skett, mest beroende på att djurägarna i området går nattvakt.
Även Länsstyrelsens akutgrupp har gjort insatser i området för att hålla vargen borta från tamdjur.
Orsaken till att skyddsjakt begärts är att vargens närvaro har begränsat djurhållningen. Det handlar om oroliga och skrämda djur. Flera gånger har nötboskap skrämts ut ur sina hagar.
Problemet är att man inte vet varifrån vargen härstammar, om den är genetiskt viktig.
Det skulle kunna vara en ung avkomma efter invandrarvargen Galvenhanen
som rört sig mellan olika revirtikar i nordvästra Gävelborg sedan hans tik i
Galvenreviret försvann för några år sedan.
Även den tik som han senare slog följe med i Prästskogsreviret nordväst om Färila försvann i januariförra året. Han fick då ensam ansvaret för valparna och den stympade familjen var under en period nere i Färilaområdet och jagade rådjur.
Samtidigt angrep två av vargarna tre småhundar i byn Åbo som släppts ut för
kvällskissen.
Efter det har Galvenhanen hittat en ny tik, tiken i
Haveröreviret som blev ensam sedan hennes hane sköts i januari under
skyddsjakt sedan Haveröparet dödat tre jakthundar under senhösten med en
månads mellanrum. Två av hundarna släpptes av samma ägare.
Jan Bergstam

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen