Skyddsjakt inget alternativ Naturvårdsverket vill flytta finskryskan en sista gång

2012-01-24 |

Foto: Naturvårdsverket. Naturvårdsverket planerar för ytterligare en flytt av finskryskan, den sista i så fall.

På tisdagen tog Naturvårdsverket beslut att den finskryska vargen kommer att flyttas en tredje gång inom bara ett år om det blir nödvändigt. Den genetiskt viktiga vargtiken flyttades andra gången i början av december från Idre till trakten Tiveden och är nu i Jämtland.
I mars förra våren flyttades hon första gången, då från Sveg ner till Kilsbergen. Båda gångerna har hon målmedvetet gått tillbaka till i stor sett samma område.
Och nu dyker det upp alternativ till en tredje flytt. En genetikprofessor vill att man placerar henne i hägn och använder henne som avelsdjur och sätter ut hennes valpar i vilda lyor.

En skyddsjakt på finskryskan är utesluten och eftersom Länsstyrselsen i Jämtland för tillfället har möjligheten att ge tillstånd för skyddsjakt vill Naturvårdsverket få bort vargtiken från Jämtland så fort som möjligt.
För närvarande finns hon i områden med samlade renhjordar. Två av de berörda samebyarna har lämnat in ansökan om skyddsjakt till Länsstyrelsen efter att tiken har rivit ren. Länsstyrelsen har inte gett tillstånd för skyddsjakt och kommer också att avvakta utvecklingen.
- Eftersom skyddsjakt inte är ett alternativ förbereder Naturvårdsverket en flytt av tiken eftersom hon är mycket viktig för uppdraget att minska inaveln och genetiskt förstärka den svenska vargstammen, säger Helene Lindahl Vik, projektledare för uppdraget att genetisk förstärka vargstammen.
Om tiken flyttas så är det i så fall sista gången Naturvårdsverket genomför en flytt av just den här vargen. Flytten innebär stress för vargen där sövningen är en del och där forskningen säger att man inte ska söva fler än tre gånger. Men den rekomendationen gäller för ett helt vargliv, finskryskan är sövd och flyttad tre gånger på mindre än tre år om den tredje flytenblir verklighet.
Ä Vargtiken bedöms vara i god kondition och har fått återhämta sig från det försök att stöta bort henne från området som gjordes i söndags. Att tiken är i god kondition är en förutsättning för att flytten i så fall ska kunna genomföras, säger Helene Lindahl Vik.

Avelshona i hägn ett alternativ
Det har dykt upp alternativ till en ny flytt av finskryskan.
Genetikprofessorn Dag Lindgren i Umeå säger till dt.se att vargtiken borde lämnas ifred, istället vill han flytta tiken till ett hägn och ge henne en värdefull partner och låta dem få valpar.
Därefter skulle hela familjegruppen släppas ut i det vilda, ett s k mjukt utsläpp för att få vargarna att stanna i närområdet till hägnet.
Eller så flyttas valparna till vilda lyor och tiken får leva vidare i ett hägn som avelsdjur är hans förslag.
Mjuka utsläpp har prövats i USA när man flyttat om vargar, och det har fungerat. De vandrar iväg men inte längre än 15 till 25 mil.

Så går det till om vargen flyttas
Naturvårdsverket går igenom de förslag till utsläppsplatser som åtta länsstyrelser i Mellansverige har lämnat in på uppdrag av regeringen för att se vilken plats som är lämpligast.
Utsättningsplatsen fungerar som en sluss. När vargen har återhämtat sig efter flytten börjar den röra sig från utsättningsplatsen. Erfarenhet från både Sverige och Nordamerika från tidigare flyttar av varg visar att den vandrar iväg från utsläppsområdet. Vart vargen väljer att ta vägen eller var den bildar revir går inte att förutse.
Av hänsyn till vargens säkerhet kan utsläppsplatsen inte anges förrän vargen har återhämta sig i lugn och ro efter flytten. Vargen brukar sövas från helikopter och därefter transporteras med bil till utsläppsplatsen. Vid en eventuell flytt kommer Naturvårdsverket att informera om utsättningsplatsen så snart vargen har återhämta sig. Det kan ta några dagar.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen