Skyddsjakt i Östergötland felaktig enligt kammarrätten

2020-10-06 |

Foto: Peter W. Eriksson

Föreningen har överklagad det skyddsjaktsbeslut som Länsstyrelsen i Östergötland tog i somras vilket resulterade i att den revirhävdande tiken sköts samtidigt som det av allt att döma fanns valpar i reviret. Nu har kammarrätten i Sundsvall gett vår överklagan tillsammans med Jaktkritikerna och Föreningen Nordulv rätt ur den aspekten att skyddsjaktbeslutet var felaktigt.

Domslutet meddelades av kammarrätten den femte oktober. Kammarrätten skriver i domslutet att det inte framför " vilka överväganden länsstyrelsen har gjort i fråga om vilka följder det skulle få för det aktuella vargreviret, och därmed för upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus på lokal nivå, om någon av de revirmarkerande vargarna, hanen eller tiken, fälldes vid skyddsjakten. Det finns därmed inte stöd för bedömningen att beslutet inte riskerade att försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus".

I domen kan man också läsa att det av av EU-domstolens praxis "följer att de mål som åberopas till stöd för ett beslut om skyddsjakt ska anges på ett klart, tydligt och underbyggt sätt. Av Naturvårdsverkets riktlinjer följer att den beslutande myndigheten så långt som möjligt bör säkerställa att skyddsjakten löser det problem som den är tänkt att lösa. För att skyddsjakt ska vara en lämplig åtgärd krävs att det finns stöd för att skyddsjakten minskar risken för framtida skador (Jfr EU-domstolens dom Kommissionen mot Finland, C-342/05, EU:C:2007:341, p 42-43)".

Kammarrätten ändrar därmed förvaltningsrättens domar och upphäver länsstyrelsens beslut den 11 juni 2020. Vargtiken är död, men förhoppningsvis kan denna dom göra framtida skyddsjaktsbeslut mer rättssäkra och mindre godtyckliga. Läs hela domen från kammarrätten i Sundsvall nedan.

Dokument för nedladdning

20201006KRSundsvallDOM1614-20aktbil55.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen