Skadade vargen ska jagas

2012-02-16 |

Länsstyrelsen i Västra Götaland gav på onsdagen klartecken för jakt på den skadade vargen i Assarebyn utanför Mellerud, i ett område som en gång var Kroppefjällsreviret.

Enligt boende i området är vargens vänstra framben skadat. Den har hoppat fram på tre ben. Boende i trakten är oroliga att vargen ska ge sig på människor och tamdjur i området.
Ä Vi har nu sagt ja till skyddsjakt av den här vargen. Både av djurskyddsskäl, eftersom vargen verkar lida av sin skada och inte kan hitta mat på egen hand, men också eftersom det finns en uppenbar risk att den då vill hålla sig i närheten av människor, säger Anita Bergstedt-Söderström, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen i Västra Götaland till GP.
Huruvida den lider av sin skada och inte kan föda sig själv är väl i princip bara ett antagande. Lsts besiktningsman som förordat en avlivning har enligt uppgift i media inte själv sett vargen utan bara på en videoupptagning. Det kan finnas ytterligare en varg i området och då får den hjälp med jakten och det finns exempel på vargar som levt ett helt liv efter en läkt benskada. Att ett hunddjur haltar behöver inte betyda en allvarlig skada.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen