Senaste numret av tidskriften Våra Rovdjur

2020-12-27 |

Senaste Våra Rovdjur. Redaktör: Tatjana Kontio

Staten Sverige har hamnat på villovägar i sin så kallade förvaltning av stora rovdjur som mest verkar handla om skyddsjakt och licensjakt. I det senaste numret av vår tidskrift Våra Rovdjur kan du också läsa om hur det var rekordlåga angrepp på tamdjur 2019, om hur européer är överväldigande positiva till varg och mycket mer.

Vår tidskrift står för vetenskapligt och juridiskt grundad fakta. Mycket av den information som når medborgare om stora rovdjur kommer från jaktliga intresseorganisationer och är tydligt vinklad för att sprida rädsla och misstro för våra stora rovdjur. Men faktum är att det finns ett överväldigande stöd för till exempel vargen i Europa, att vi hade ett rekordlågt antal rovdjursangrepp år 2019, att jakt inte behövs för att “reglera” stora toppredatorer och att det inte är “onaturligt” med vilda djur som inte är jätterädda för människor. Varför det verkligen är så kan du läsa om i det senaste numret av Våra Rovdjur, Svenska Rovdjursföreningens medlemstidskrift.

Ledare: Jakt beviljas på lösa grunder
I denna ledare går föreningens ordförande Per Axell igenom våra argument till varför vi överklagar vissa skyddsjakter och licensjakter. Läs texten här

Hur strikt villkorad skyddsjakt kan förvandlas till troféjakt
Robert Franzén har tidigare arbetat på Naturvårdsverket. Här granskar han hur Sverige tillämpar det strikta skydd som EU kräver för de stora rovdjuren. Han menar att svenska staten har övergett det som kallades statens vilt och donerar döda vargar, björnar, järvar och lodjur till jakträttsinnehavarna och främjar därmed en troféjakt på rovdjuren. Läs Robert Franzéns text här

Rekordlågt antal rovdjursangrepp
Björn Ljunggren skriver om något som media på landsbygden borde skriva mer om. Enligt officiell statistik från SLU Viltskadecenter är det totala antalet angrepp på tamdjur 204 stycken år 2019. Det är det lägsta antalet sedan man började föra statistik på detta. Ta del av statistiken och läs Björn Ljunggrens text här

Överväldigande stöd för vargen i Europa
En stor undersökning visar hur européer i sex vargländer ser på vargen i ett antal frågor. 93 procent av de tillfrågade anser att vargen har rätt att existera i det vilda. Läs skribenten och naturfotografen Hans Rings artikel här

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen