Så många länsbor vill jaga varg i januari

2011-01-04 |

4 743 jägare i landet, varav 341 från Örebro län, har fram tills nu anmält att de vill delta i den kommande licensjakten på varg.

Jakten drar i gång den 15 januari och pågår under en månad. I Örebro län får totalt två vargar skjutas, varav en Hasselforsreviret söder om Degerfors. Totalt i Sverige får 20 vargar fällas. Hur många jägare som verkligen kommer att jaga varg är dock en helt annan fråga.

Jaktstarten 15 januari är nästan två veckor senare än fjolårets jaktstart. Det motiverar Naturvårdsverkets med att det behövs mer tid till förberedelser för att få allt på plats inför jaktstarten, bland annat förbereder verket en SMS-service till jaktledaren där de ska få reda på när någon varg i länet eller området fälls och vad som är kvar av tilldelningen.

Syftet med vargjakten är att klara riksdagens mål att vargstammen till 2012 ska vara högst 210 djur och 20 föryngringar. Med beslutet att skjuta 20 vargar under licensjakten i år finns det enligt Naturvårdsverket också ett utrymme för skyddsjakt av varg som orsakar stora problem lokalt.

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen