Ryska vargvalpar födda av vildfödda föräldrar är nu på plats i Skånes djurpark

2012-06-26 |

Foto: Skånes djurpark. En av de ryska vargvalparna med vilda gener som ska användas i djurparksaveln för att ge den skandinaviska vargstammen kraft för en gynsamm bevarandestatus.

Sent i går kväll anlände fyra vargvalpar från en rysk djurpark till Sverige. De ska ingå i djurparkernas avelsprogram och deras avkommor kan så småningom hjälpa till att minska inaveln i den svenska vargstammen.
Vargvalparna kommer från en rysk djurpark och har vildfödda föräldrar. Det är fyra valpar, två tikar och två hanar som är sex veckor gamla. Valparna diar inte längre. De isoleras först på Skånes djurpark men kommer sedan att placeras ut på olika djurparker för att bilda par med andra djurparksvargar. De ryska vargarna kommer aldrig att släppas ut i det fria.

Ä Valparna kan tillföra nya gener till den vilda vargstammen i Sverige. Det är i så fall avkommor till de ryska valparna som kan sättas ut när de är högst två veckor gamla i vilda vargars lyor. Då fostras valparna av vilda vargpar, säger Ruona Burman, viltsamordnare på Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket har tillsammans med Jordbruksverket fått ett regeringsuppdrag att arbeta med aktiva åtgärder för att genetiskt förstärka den svenska vargstammen så att den uppnår gynnsam bevarandestatus. Vargen är en naturlig del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas kvar i en långsiktigt livskraftig population. En av flera åtgärder är att förstärka den svenska vargstammen med gener från ryska vargar.
Ä En vargstam med låg grad av inavel gör att stammen inte behöver vara så stor för att vara livskraftig. Det innebär i förlängningen att Sverige kan förvalta vargen som vi förvaltar andra stora rovdjur och till exempel återinföra licensjakt på varg, säger Ruona Burman.
Att ta emot valpar som tillför nya gener till djurparksvargar ingår även i Djurparksföreningens arbete med hotade arter.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen