Rovdjursföreningen överklagar skyddsjakten i Sjundareviret utanför Gnesta

2015-08-17 |

På söndagen skickade Rovdjursföreningen in en överklagan mot skyddsjakten på en (1) varg i Sjundareviret nordöst om Gnesta.
Länsstyrelsen tog sitt beslut i fredags och vill att jakten skall vara inriktad på föräldrahanen.
Vuxen varg tillsammans med en eller flera valpar får inte skjutas.
I ansökan till jakten vill man skjuta samtliga vargar i reviret.

Reviret har funnit sedan förra sommaren då tiken som är från Forshagareviret i Värmland etablerade sig i området. Under hösten fick hon sällskap av en hane från ett grannrevir i Värmland.
Vargparet har sedan midsommar i år angripit får på Molstabergs gård vid fyra tillfällen och orsakat 58 fårs och lamms död.
I förra veckan lämnade två lokala LRF-avdelningar på gårdens ägare in en ansökan om skyddsjakt till både Stockholms och Södermanlands Länsstyrelser. Detta för att reviret omfattar ett område som berör båda länen.
Södermanland sade nej till jakt eftersom vargarna inte orsakat några skador på tamdjur i länet.
Stockholm däremot sade ja till jakt på en (1) varg med inriktning på föräldrahanen. Jakttiden sträcker sig från 14 augusti till 11 september.
Rovdjursföreningens framhåller att andra åtgärder än jakt inte prövats. Föreningen tillfrågades av djurens ägare om vi kunde hjälpa till att stängsla det område där vargarna sannolikt gått in i området. Det saknades bland annat stängsel mot sjön Sjunda.
Arbetet inleddes ganska omgående men avbröts sedan ägarna haft möte med LRF och kommit överens att det inte skulle stängslas. Istället skulle man ansöka m skyddsjakt på hela reviret, alltså både föräldradjur och ett okänt antal valpar ca 3,5 månader gamla. 
Läs vårt överklagande nedan

 

Dokument för nedladdning

Överklagan Sjundareviret.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen