Rovdjuren berikar våra liv på landsbygden

2008-08-10 |

På SvD Brännpunkt den 3 augusti förmedlar Torsten Mörner, Svenska Jägareförbundet, Lars-Göran Pettersson, LRF, och Stefan Wirtén, Skogsindustrierna, sitt stöd för den rovdjurs­utredning som gjorts av Åke Pettersson, medlem i Svenska Jägareförbundet och LRF.

REPLIK | Till jägare, LRF och skogsindustrierna

Förekomsten av stora rovdjur innebär en del problem. Det samma gäller för andra djur. Sveriges unikt stora älgstam orsakar årligen 10Ä15 människors död och hundratals skadade i trafikolyckor.

Betesskador på skogen kostar skogsägarna miljardbelopp. Detta kan jämföras med det hundratal tamdjur och trettio hundar som dödades av varg 2007. Det senare framställs från jägarhåll som en katastrof medan älgstammen aldrig ifrågasätts.

Torsten Mörner gick ut för en tid sedan och ville öka stammen med 150 000 älgar.

Det är dags att inse att det är ett strikt särintresse, nämligen jägarna, som propagerar mot rovdjuren.

Ett stort problem är att detta särintresse ständigt för andra människors talan; på SvD Brännpunkt skriver stockholmare om "folklig förankring", "landsbygdens röst" etc.

Man glömmer att även bland landsbygdsbefolkningen är majoriteten positiv till rovdjur.

Artikelförfattarna påstår att konflikterna mellan rovdjur och människor ökar. Det stämmer inte. Exempelvis minskade antalet dödade tamdjur 2007 jämfört med åren innan.

Undantaget är hundar, vilket visar på en ovilja från jägarhåll att anpassa sig.

Det stora misslyckandet med rovdjurspolitiken hittills har varit den omfattande tjuvjakten, som allvarligt har skadat vargstammens utveckling.

Svenska Jägareförbundet får närmare 50 miljoner kronor av staten för ett vagt formulerat "allmänt uppdrag".

I detta torde ingå att arbeta aktivt mot tjuvjakten, men det har man inte gjort.

Istället har man eldat på rovdjurshatet med stora manifestationer mot rovdjurspolitiken och indirekt ursäktat den kriminella jakten som förståelig.

Vi är många på landsbygden som är glada över att rovdjuren kommit tillbaka och berikar våra liv.

YLVA LINDBERG
Björksjön

ERIKA BACKIUS
Hjulsjö

ULLA FREIJ
Hjulsjö

CHISTINA FÄRNSTRÖM
Jäder

Orterna ligger i rovdjurstäta områden i Bergslagen

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen