Rovdjur litet problem på landsbygden visar opinionsundersökning

2013-09-19 |

Rovdjur är ett förhållandevis litet bekymmer för människor på landsbygden. Det visar en Sifo-undersökning som Svenska Rovdjursföreningen beställt. Endast sex procent av landsbygdsborna uppgav att rovdjur påverkade deras vardag negativt.

Svenska Rovdjursföreningen har via Sifo frågat människor boende på landsbygden om vilka faktorer som påverkar deras vardag mest negativt. Åtta olika alternativ presenterades och det gick att kryssa i flera av dem. Störst var missnöjet med kollektivtrafiken och mobil/bredbandstäckningen, som listades som negativa faktorer av 39 respektive 38 procent av de tillfrågade. Förekomst av rovdjur var det minsta bekymret. Endast sex procent uppgav förekomst av björn, järv, lo eller varg som en negativ faktor

Dubbelt så många män som kvinnor upplever att de blir negativt påverkade av rovdjur. Lågutbildade anser sig vara mer negativt påverkade än snittet. Äldre påverkas mer än yngre.

Sverigedemokrater, 12 procent, är de som anser sig påverkas mest negativt av rovdjur, medan endast 1 procent av vänsterpartisterna anser att rovdjur är ett problem. I övrigt är skillnaden mellan partierna liten, mellan 3 och 8 procent.

Ta del av hela undersökningen nedan

Dokument för nedladdning

Sifo-2013.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen