Riktad björnjakt i Gävleborg i höst på totalt 48 björnar

2012-07-05 |

Vid höstens licensjakt på björn i Gävleborg får högst 48 djur fällas.
Viltförvaltningsdelegationen vill har en delvis riktad jakt i den björntäta nordvästliga delen av länet. Åtta björnar är därför öronmärkta för Bollnäs kommun och Ljusdals kommun tillsammans. För Bollnäs gäller norr om Voxnan och väster om Ljusnan och för Ljusdal väster om Ljusnan och till Ovanåkers kommun.

Jakten får pågå mellan 21 augusti och 15 oktober. Hela Gävleborgs län är tillåtet jaktområde.

Så här skriver Länsstyrelsen i sitt beslut: "Högst 48 björnar får fällas i Gävleborgs län. När 40 björnar är fällda i hela länet får ytterligare åtta björnar fällas i Bollnäs kommun norr om Voxnan och väster om Ljusnan, i Ljusdals kommun väster om Ljusnan samt i Ovanåkers kommun (se bilaga för karta). Jakten i övriga delar av länet avlyses då 40 björnar fällts och fortsätter då endast i detta område.

Även i år är honor med ungar och ungar som följer en hona fredade. Åteljakt efter björn får inte bedrivas i länet. I likhet med föregående år har man skrivit in i beslutet att upptag efter björnspår vid åtel med hjälp av jakthund betraktas som jakt med hjälp av åtel och är därmed olagligt.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen