Riksjägarna isolerar sig allt mer - lämnar De 5 stora

2012-06-01 |

I Rovdjurscentret De 5 stora finns en genomarvbetad utställning som även jägaren och Sveriges konung besökt.

Jägarnas riksförbund drar sig allt längre bort från gemenskapen i den svenska naturen.
Förbundet har beslutat att lämna samarbetet med organisationen De 5 stora som finns i Järvsö vars främsta uppgift är att sprida kunskap om våra stora rovdjur.

Förbundets generalsekreterare Per Wanström ser ingen anledning för Riksjägarna att legitimera en organisation som inte är opartisk. Han menar att De 5 stora förringar jakt.

Rovdjurscentret De 5 Stora är en organisation vars verksamhet ligger i anslutning till Järvzoo i Järvsö. Uppdraget är att sprida information och kunskap om våra fem stora rovdjur, där människan är det femte rovdjuret.

Så här beskriver den själv sitt arbete: "Vi vill göra det lättare för människor att kunna bilda sig egna uppfattningar om rovdjuren och deras roll i naturen och i samhället. Uppfattningar som grundar sig både på etablerade fakta och på en vetskap om hur andra människor tycker och tänker om rovdjur".

Stommen i verksamheten är den omfattande och genomarbetade utställningen i De 5 storas utbildningsanläggning i Järvsö.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen