Renar dör av att de är för många på dåligt bete

2014-03-11 |

Torkil Tveraa menar utifrån sin forskning att rennäringen får för hög ersättning utifrån hur många renar som verkligen dödas av rovdjur.

Dålig kondition i renhjordarna är den främsta dödsorsaken på ren, inte rovdjuren som rennäringen hävdar.

Det säger den norske etnologen Torkil Tveraa som under lång tid studerat dödligheten bland renar i norska hjordar. 
Han menar att klimatet i kombination med tätheten i renhjorden gör att renarna svälter vilket i sin tur påverkar konditionen hos renarna och i slutänden orsakar att många renar dör.

Renägarna har enligt Tveraa för stora renhjordar i förhållande till betesmarkerna.Att det är främst är svält som dödar renar betyder enligt Torkil Tveraa att det betalas ut för mycket i ersättning för rovdjursskador till renägarna. 
Innehållet i Tveraas föreläsning var ett av de mer kontroversiella inslagen när årets Vargsymposium inleddes på måndagen i Vålådalen i Jämtland.
Torkild Tveraa är biolog vid Norsk institutt for naturforskning, Nina. Han har kommit fram till att lodjur och järv årligen dödar ca 5 000 ren i dert norska renskötselområdet, samtidigt som rennäringen ersätts för 12 000 rovdjursdödade renar.
– Att rovdjur skulle döda bara 5 000 renar varje år i Norge tror jag inte på. Det låter otroligt lite. I Sverige dödar rovdjur mellan 19 000 och 70 000 renar varje år, säger Jörgen Jonsson, ordförande i Svenska Samernas Riksförbund till TT.

Det norska forskarna är ganska säkra på sin sak och pekar på att resultatet av undersökningen stämmer väl överens med dödligheten bland vilda klövdjur. Och de får beröm för sin undersökning av Olof Liberg.

- En strålande studie av täthetsberoende, utbrast han efter föredragningen.
I övrigt första dagen fanns Mattias Johansson, stabschef hon miljöministern Lena Ek (C) på plats för att bringa klarhet i hur Regeringen och Riksdagen vill utveckla arbete med rovdjursstammarna.
Tyvärr gick det väl bara så där. Bland annat hade han svart att förklara hur de 270 vargar som Naturvårdsverket på Riksdagen uppdrag bestämt skall vara referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för den svenska vargpopulationen plötsligt kan bli ett intervall på 170 till 270 vargar som han menade var det man skulle arbete efter sedan EU fått siffran 270.  

Mark Marissink och Helene Lindahl från Naturvårdsverket gjorde senare klart att det är 270 vargar som gäller. 
Under tisdagen kommer Torbjörn Nilsson från Länsstyrelsen i Värmland att ytterligare reda ut begreppet gynnsam bevarandestatus och hur det denna ska tillämpas på de stora rovdjuren.

Det var befriande att få avsluta dagen tillsammans med Jens Persson och hans järvar som han studerat i den svenska fjällvärlden under många år. 
Förra året blev det en liten nedgång i antalet familjer, från 125 2012 till 99 2013. Vilket ger en population på omkring 630 i landet. 
Att jämföra med Norges population på ca 245 djur.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen