Renägarna och Naturvårdsverket vill ha ett prejudikat vad som gäller för skyddsjakt på varg

2013-06-14 |

Sövd och fångad för fjärde gången, följetongen finsk-ryska tiken har nu kommit till kapitlet där juridiken tar upp jakten på henne.

Vilhelmina södra sameby och Svenska Samernas Riksförbund, SST, överklagar Förvaltningsrättens dom att det inte ska vara någon skyddsjakt på Junselsevargen.
Samtidigt meddelar Naturvårdsverket att även det kommer att överklaga.

Renägarna vill se en vägledande dom i en högre instans. Ungefär så resonerar även Naturvårdsverket.
Rätten upphävde i slutet av maj Naturvårdsverkets beslut att tillåta samebyn skyddsjakt på vargtiken.
– Förvaltningsrättens dom är enligt vår uppfattning bristfällig i flera avseenden, skriver Jenny Wik Karlsson, förbundsjurist vid SSR, i ett pressmeddelande.
– Förvaltningsrättens beslut innebär att stora omställningsåtgärder krävs av samebyn, åtgärder som inte är möjliga att genomföra i praktiken.
Naturvårdsverket har beslutat att överklaga domen.

Enligt Naturvårdsverket var skadorna för rennäringen i området omfattande och situationen för renskötseln blev allt mer ohållbar. Naturvårdsverket fattade då beslut om skyddsjakt eftersom det inte fanns någon annan lämplig lösning. Flera organisationer överklagade Naturvårdsverkets beslut, bland andra Rovdjurssföreningen och skyddsjakten stoppades av Förvaltningsdomstolen i Stockholm.
─ Skyddsjakt är ett viktigt verktyg i viltförvaltningen. Om det inte går att använda skyddsjakten för att förhindra allvarlig skada så får det konsekvenser för viltförvaltningen. Det är viktigt att få ett klargörande kring detta. Därför överklagar Naturvårdsverkets Förvaltningsrättens dom, säger Ruona Burman, viltsamordnare på Naturvårdsverket.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen