Regeringen ser över omodern jaktlagstiftning vilket kan gynna den svenska vargstammen

2012-07-19 |

Eskil Erlandsson intervjuas av SVT Rapport om att den föråldrade jaktllagstiftningen skall moderniseras, bl a till gagn för den biologiska mångfalden.

Den svenska jaktlagsstiftningen är omodern och otydlig. Det anser regeringen som vill att den nu ska ses över.
Chansen är nu stor att kravet i vintras från Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige att konsekvensutreda löshundsjakten blir verklighet. Regeringen sade nyligen nej till en enskild utredning men kommer istället nu med en översyn av hela jaktlagstiftningen. Löshundsjakten är den främsta orsaken till det låsta läget i rovdjurspolitiken. Att släppa en jakthund lös för jakt i ett vargrevir är förenat med kalkylerad livsfara för hunden. Ansvarsfulla jägare släpper inte sina hundar i vargrevir.
Se intervju med landsbygdsministern Eskil Erlandsson.

Utredaren får som uppgift att se över en rad områden inom jaktlagstiftningen. Bland annat ska utredaren överväga möjligheten att undanröja den dubbla jakträtt som finns inom vissa delar av renskötselområdet samt överväga hur fjälljakten på statens mark långsiktigt kan tryggas.
Utfordring av vilt är i dag inte reglerat men utredaren får som uppgift att utvärdera om viltutfordring bör vara det.
- Den nuvarande lagstiftningen är i många avseenden föråldrad. Samhället och naturen har förändrats vilket skapat andra förutsättningar. Därför gör vi nu en bred översyn av jaktlagstiftningen, säger Eskil Erlandsson.
Regler som formar förutsättningarna för viltvårdsområdesföreningar kommer att ses över i jaktlagsutredningen. Det innebär det exempelvis att utredaren ska undersöka möjligheterna att förenkla överlåtelse eller upplåtelse av jakträtt i en viltvårdsområdesförening.
- En modern lagstiftning är nödvändig för att trygga en långsiktig jakt och viltvård, säger Eskil Erlandsson. Som en del i översynen av jaktlagstiftningen får utredaren som uppgift att se över det nuvarande myndighetsansvaret och presentera ett delbetänkande för det i augusti 2013.
Utredaren ska också genomgående undersöka möjligheterna för regelförenklingar. Utredningen ska slutredovisas den 30 december 2014.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen