Regeringen missbrukar forskares resultat för att kunna licensjaga varg

2014-12-17 |

Guillaume Chapron på vargmärkning.

- Svenska politikers missbruk av vargforskning borde vara en varning till alla vetenskapsmän som sysslar med biologisk mångfald.
Den salvan avlossar den franske forskaren Guillaume Chapron, docent vid Grimsö forskningsstation, SLU, i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature.

Han hävdar att den svenska regeringen i höstas felaktigt använde hans forskningen för att visa att vargpopulationen hade återhämtat sig och uppnått gynnsam bevarandestatus.
I artikeln berättar Chapron att han 2012 av den svenska regeringen fick i uppdrag att genomföra en analys av vargpopulationens livskraft.
- Detta är ett demografisk mått på hur nära populationen är utrotning, och vad som krävs för att populationen ska återhämta sig. Det handlar inte alls om gynnsam bevarandestatus.
- För att undvika feltolkningar av mitt arbete, vilken undantog genetiska aspekter, påpekade jag vid flera tillfällen i rapporten att den inte kunde användas för att uppskatta gynnsam bevarandestatus.
Ändå fortsatte regeringen att missbruka hans rapport och hävdade att vargpopulationen i Sverige hade nått gynnsam bevarandestatus.
Guillaume Chapron menar att detta var för att kunna tillåta ytterligare jakt.
- Sverige förbereder sig för sin största vargjakt hittills i modern tid. I flera år har landet försökt att få till en jakt på ett betydande antal djur - trots europeisk lag som listar dem som en strikt skyddad art. Det ser nu ut som ansträngningarna kommer att lyckas få till en jakt en jakt i vinter, skriver han vidare.
- Situationen är särskilt alarmerande för mig eftersom regeringen felaktigt använt min forskningen för att visa att vargpopulationen har återhämtat sig.
Han menar att vargfrågan i Sverige är unik eftersom vetenskaplig kunskap och hur den tolkas har blivit central för att kunna motivera jakt. 

- Den konservativa svenska regeringen har lekt med vetenskapliga rön av politiska skäl. Regeringen har hävdat att dess beslut stöds av forskning den bett mig ta fram. Men min forskning stöder inte deras beslut. skriver han.
Inför jakten 2013, hade regeringen en ny vetenskaplig motivering. Det hävdades då att jakten var det enskilt mest effektiva sättet att omedelbart lösa vargpopulationens genetiska problem. De mest inavlade vargarna skulle skjutas.
Regeringen påstod att i ett slag skulle inavelskoefficienten i populationen minska.
- Jag sade till de svenska myndigheterna att detta var en kortsiktig lösning eftersom enda sättet att minska inaveln i långa loppet är att tillföra nya gener.

Dokument för nedladdning

Challenge Chapron.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen