Rävens dvärgbandmask funnen i Dalarna

2011-05-30 |

SVA har vid analyser under måndagen funnit en räv från Dalarna smittad med rävens dvärgbandmask.
Jordbruksverket och SVA rekommenderar att hundar som ätit sork eller mus i Borlänge och Gagnef avmaskas med prasikvantel.

Räven, en vuxen hona, sköts i januari i år cirka fyra km sydväst om Borlänge. Räven har sänts in till SVA inom ramen för det nationella övervakningsprogrammet för rävens dvärgbandmask som SVA bedriver med stöd från Jordbruksverket och Naturvårdsverket.
Sedan det första fallet av rävens dvärgbandmask hittades i februari, har SVA arbetat intensivt med att analysera rävar från hela landet som skickats in av jägare. Två fall har tidigare hittats i Västra Götaland och ett fall i Södermanland.
– Den jägare som skickat in det smittade djuret har sänt in fler rävar från samma område, inget av dem bar på smittan.
– SVA fokuserar nu på att analysera de återstående knappt 500 rävar som sänts in för analys av rävens dvärgbandmask i år, förklarar Erik Ågren, veterinär och chef vid SVA:s sektion för vilt. Resultaten av dem förväntar vi bli klara med inom ett par veckor.
För att minska risken att smittan sprids ytterligare, uppmanar Jordbruksverket och SVA ägare till hundar som ätit sork eller mus i kommunerna Borlänge och Gagnef att avmaska sina hundar med prasikvantel mot dvärgbandmask. Denna rekommendation gäller sedan tidigare Katrineholm, Vingåker, Finspång, Uddevalla, Munkedal, Färgelanda och Vänersborgs kommuner.
Jordbruksverket har tillsammans med Socialstyrelsen ett uppdrag från regeringen att utreda vad som kan behöva göras för att skydda folkhälsan.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen