Rapport från föreningens årsmöte 2009

2009-05-07 |

Svenska Rovdjursföreningens årsmöte gick i år av stapeln den 25 april och platsen var Naturens hus i Örebro. Trots ett fantastiskt vårväder hade ca 50 medlemmar kommit.

Tre styrelseledamöter avgick ur styrelsen: Mats Hansson (ordförande), Hanne Simonsen (vice ordförande) och Hans Ring (ordinarie ledamot). Till ny ordförande i föreningen valdes Krister Persson, Umeå. Nya ordinarie ledamöter blev Bengt Sundström, Söderhamn och Ylva Lindberg, Hällefors. Ny suppleant i styrelsen blev Berth-Ove Lindström, Boden.

Vid det efterföljande konstituerande styrelsemötet utsågs ingen vice ordförande utan frågan sköts till nästa möte. Orsaken var att flera ledamöter saknades. Två p.g.a. sjukdom och två av de nyvalda p.g.a. tidigare inplanerade åtaganden.

Efter årsmötet föreläste Robert Franzén – nyligen pensionerad från Naturvårdsverket - om sina mångåriga erfarenheter av arbete med rovdjur. Främst i fjällen.

Kvällen avslutades med gemensam middag.

En stor del av söndagen ägnades åt ett möte med regionansvariga. Styrelsen aviserade att man nu avser att göra en intensifierad satsning på regionerna.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen