PRESSMEDDELANDE: Upphäv jaktbeslutet på varg i Äppelbo!

2007-12-07 |

Svenska Rovdjursföreningen (SRF) uppmanar Naturvårdsverket att upphäva jaktbeslutet på varg i området efter det att en sannolikt tjuvskjuten varg påträffats utanför Yttermalung, som ligger strax norr om det jaktområde där föreberedelser pågår som bäst för att skjuta en varg med motiveringen att undvika skador på jakthundar.

Ä Detta visar på ett tydligt sätt vilken nonchalans vissa jägare visar mot både lagstiftning och förvaltning. Det visar också att rovdjursutredaren Åke Pettersson har fel då han hävdar att legal jakt är ett botemedel mot illegal jakt, säger Mats Hansson, ordförande i SRF.

Svenska Rovdjursföreningen (SRF) gick in med en begäran till Naturvårdsverket om att upphäva skyddsjaktbeslutet i Äppelbo i Dalarna efter det att den skjutna vargen påträffats i området.

Den lilla svenska vargstammen på 150 djur är mycket sårbar och hotas av illegal jakt, inavel och sedan en tid tillbaka i allt högre utsträckning även av legal jakt. Påfallande ofta är det inte längre skador på tamboskap som ligger bakom myndigheternas tillstånd till skyddsjakt. Istället är det incidenter mellan varg och lösdrivande jakthundar som ligger bakom alltfler fall av jakt på varg i Sverige.

Under 2007 har fem vargar skjutits med åberopande av § 28 eller dess nya motsvarighet i den nya förordningen 2007:127. En varg har skjutits där skytten hävdar självförsvar enligt brottsbalken och två vargar har skjutits med tillstånd från Naturvårdsverket, senast alfahannen i Jangenreviret. Utöver detta pågår jakt på ytterligare en varg i Gräsmarksreviret samtidigt som förberedelser görs för att skjuta en varg i Äppelbo. Summa summarum kan alltså snart10 vargar ha skjutits legalt i Sverige bara i år. Det är ett trendbrott.

Ä Dödligheten i stammen är redan mycket hög, över 30 %, och varannan varg som dör skjuts illegalt av tjuvskyttar som vill få bort vargstammen från landet, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare i SRF. Alfahannen i Jangenreviret var nästan blind p.g.a blyhagel i ögon och hade även hagel i en framtass, Bjursåstiken saknade ett ben och en varg i Långsjöreviret uppges vara skadad och lämna blodspår.

Det är en skam för jägarorganisationerna att de, trots att de årligen får nästan 50 miljoner kronor från den statliga Viltvårdsfonden, inte lyckas bemästra den illegala jakten på något märkbart sätt. Istället för att ta till med de krafttag en stor organisation som Jägareförbundet verkligen skulle kunna göra gömmer man sig bakom vaga fördömanden och ökade krav på legal jakt.

Något som rovdjursutredaren Åke Pettersson också förespråkar: Mer legal jakt för att minska den illegala jakten!

Ä Det är ett fullkomligt absurt resonemang som faller på sin egen orimlighet, säger Mats Hansson. Att bota en brottslig gärning mot en svårt försvagad vargstam genom att legalisera gärningen rimmar inte med det allmänna rättsmedvetandet.

För ytterligare information kontakta:
Mats Hansson, ordförande 070-240 96 86
Uffe stridsberg, vice ordförande 070-363 28 82, 070-375 43 87
Ann Dahlerus, generalsekreterare 0768-50 06 53

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen