PRESSMEDDELANDE: Stoppa onödig jakt på varg i Värmland!

2007-11-12 |

Stoppa onödig jakt på varg i Värmland!

Svenska Rovdjursföreningen uppmanar Naturvårdsverket att upphäva sitt skyddsjaktsbeslut på varg i Värmland. Den varg som angrep hundar har redan skjutits och att skjuta ytterligare två, ej utpekade skadegörande vargar, strider mot lagen då det inte längre är frågan om skyddsjakt utan ren decimering av vargstammen.

PRESSMEDDELANDE 2007-11-12

Svenska Rovdjursföreningen begär idag i ett brev till Naturvårdsverket att man upphäver skyddsjaktbeslutet på varg i Värmland. Den 27 september fattade Naturvårdsverket beslut om skyddsjakt på två vargar, en i Jangenreviret och en i Gräsmarksreviret.

Beviljande av skyddsjakt på en fridlyst och hotad art får endast ske i mycket speciella situationer och föreningen menar att i detta speciella fall har motivet för skyddsjakt försvunnit.  

Det har nu framkommit uppgifter som styrker att den varg som sköts inom Jangenreviret den 3 september utan föregående beslut, var den varg som angrep hundar. Efter detta har inga ytterligare hundar angripits.  Därtill har ytterligare två vargar skjutits i Värmland under hösten på enskilds initiativ med hänvisning till den s.k. paragraf 28.

 – Om Naturvårdsverket ska följa såväl svensk lag som tillämpligt EU-direktiv så ska man nu avlysa den beviljade jakten. Annars kan detta uppfattas som en ren decimering av vargstammen, säger Mats Hansson, ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.

Enligt den nyligen avkunnade domen i EG-domstolen mot Finland får jakt inte ske i preventivt syfte utan måste inriktas mot skadegörande individer.

Vi har idag en mycket svag tillväxt av vargstammen vars orsak kan hänföras till den illegala jakten och inavelsdepressionen. Mellan säsongerna 2005/2006 och 2006/2007 var tillväxten enligt den nyutkomna statusrapporten endast cirka en procent. Detta ska jämföras med att en vargstam teoretiskt kan tillväxa med 30 procent årligen och med tillväxttakten i Finland, som enligt samma statusrapport var 25 procent under samma tidsperiod.

– Jägarkåren måste ta ett större ansvar för att motverka den illegala jakten och det går att minska risken för angrepp på lösa jakthundar genom olika skyddsåtgärder, säger Mats Hansson.

För ytterligare information kontakta

Mats Hansson
Ordförande Svenska Rovdjursföreningen
tel 070-240 96 86

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen