Pressmeddelande: SRF och Djurskyddet vill har en utredning om löshundsjaktens konsekvenser

2011-12-05 |

Rovdjursföreningen och Djurskyddet gör gemensam sak azv löshundsjakten och begär en konsekvensutredning.

Löshundsjakt är ett djurskyddsproblem, både för jakthundarna och för vilda djur. Inte minst är den ett hot mot landets fåtaliga vargar. Svenska Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige begär i dagarna att regeringen ska utreda jaktformen.

Sverige är ett av få länder som tillåter jakt med lösdrivande hund. Det krävs ingen utbildning av hunden och heller ingen särskild utbildning i hundhållning av den som jagar. En hund blir jakthund när den kallas för jakthund, och kan därmed släppas lös i skogen utan egentlig kontroll.
Löshundsjakten har fram till vargens etablering i landet gått mer eller mindre obemärkt förbi. Nu kan jakt med löshund i vargmarker orsaka lidanden både för hunden och eventuella vargar som angriper hunden.
- Vargens naturliga beteende att försvara sina revir mot andra hunddjur betraktas av jaktutövare och myndigheter som ett giltigt skäl för skyddsjakt , säger Roger Olsson, ordförande Svenska Rovdjursföreningen.
-Jägaren har möjlighet att skjuta varg redan vid ett upplevt hot mot hunden. Risken är därför uppenbar att vargen, enbart genom sitt naturliga beteende gentemot lösdrivande jakthundar, i ökad utsträckning blir föremål för jakt som äventyrar artens framtid i landet. Det är ett av skälen till att vi anser att löshundsjakten bör utredas, säger Sven Stenson ordförande i Djurskyddet Sverige.
Även utan varg riskerar lösdrivande jakthundar olyckor i mycket högre omfattning än andra hundar. Detta visar bland annat statistik från försäkringsbolaget Agria.
- Löshundsjakt en farlig verksamhet för hundarna. Det är ännu ett skäl till att riskerna och konsekvenserna bör utredas närmare, säger Roger Olsson.
De båda föreningarna vill se en utredning som ger en bild av jaktformens alla konsekvenser. Syftet är att finna säkrare jaktmetoder för jakthundar, tryggare djurhållning och förutsättningar för en vild fauna där djurens naturliga beteenden, även de oönskade, respekteras och inte bestraffas.

Mer information:
Roger Olsson, ordförande Svenska Rovdjursföreningen - 0705-32 21 10
Sven Stenson, ordförande Djurskyddet Sverige - 0708 -34 90 127

Dokument för nedladdning

Skrivning och bilagor.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen