PRESSMEDDELANDE: SRF kritiserar beslut om vargjakt i Värmland

2007-09-28 |

PRESSMEDDELANDE 2007-09-28
   
Svenska Rovdjursföreningen finner gårdagens beslut från Naturvårdsverket om skyddsjakt på två vargar i Värmland mycket beklagligt.

Den skandinaviska vargstammen är starkt hotad, såväl numerärt som genetiskt. Endast 150 individer som härstammar från tre grundare är inte mycket att bygga en framtida stam på. Varje individ är värdefull, anser Rovdjursföreningen.

- Det har förvisso inträffat ett antal incidenter på senare tid, främst med dödade hundar, i Värmland och vi är medvetna om att det för vargstammens framtid också är viktigt att speciellt besvärliga individer kan tas bort. Det handlar om en svår balansgång, säger Mats Hansson, ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.

- Enligt gällande regelverk kan skyddsjakt beviljas under vissa omständigheter. Vi anser det dock högst tveksamt om förutsättningarna är uppfyllda i detta fall, fortsätter Mats Hansson. Enligt EG-domstolens nyligen avkunnade dom mot Finland får jakt inte ske i preventivt syfte utan enbart på speciellt skadegörande individer. NV skriver i sitt beslut att inga skador har skett efter den 3 september då två vargar hade dödats under angrepp på hundar. Likväl beviljas jakt ända fram till den 20 december.

Björn Ljunggren, styrelseledamot i Rovdjursföreningen tillägger:

- Inte med ett ord berör Naturvårdsverket den främsta orsaken till varför det är så svårt att bevilja skyddsjakt på varg, nämligen den omfattande illegala jakten, som tar 20-25 vargar årligen. Om den illegala jakten minskade skulle det vara mycket lättare att bevilja skyddsjakt på enstaka skadegörande individer.
Björn Ljunggren fortsätter:

- Om NV tog in denna motivering i sina beslut skulle det kunna ha en ovärderlig effekt på benägenheten att begå jaktbrott. Jägare skulle inte på samma sätt som idag stillatigande acceptera att någon annan skjuter varg illegalt.
Den jakt som nu beviljats avser stora områden och kan inte på något sätt utesluta att alfadjur skjuts, vilket i sin tur kan få till följd att en flock splittras och problemen blir större. Av största vikt är att alla jakthundar nu förses med pinglor, vilka sannolikt kan avskräcka vargar från att angripa. Ett stort ansvar måste också läggas på enskilda jägare att försäkra sig om att jakten är säker i de områden där man släpper sin hund.

För mer information kontakta gärna:
Mats Hansson, ordförande Svenska Rovdjursföreningen, tel 070-240 96 86
Björn Ljunggren, styrelseledamot Svenska Rovdjursföreningen, tel 0705-28 98 13

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen