PRESSMEDDELANDE: Orimligt med fortsatt vargjakt i vinter!

2010-11-05 |

Foto: Hans Ring

Planeringen av ytterligare en omgång licensjakt på varg pågår för fullt. Risken är överhängande att det blir vargjakt även i vinter trots att man inte har kunskap om vargstammens faktiska storlek förrän till våren.

Naturvårdsverket bör helt avstå från licensjakt nästa år eftersom den förra jakten försämrade läget för den redan mycket sårbara svenska vargstammen, säger Svenska Rovdjursföreningen.

Allvarliga negativa effekter av jakten var bland annat att den påskyndade förlusten av genetisk variation från den redan starkt utarmade vargstammen, samt bidrog till att inavelssituationen försämrades ytterligare. Jakten ingick dessutom som ett led i en politik som syftar till att hålla vargstammen isolerad i mellersta Skandinavien utan naturlig kontakt med artfränder från öst.

- Vargstammen befinner sig än längre från det helt centrala målet om gynnsam bevarandestatus efter vinterns jakt än före. Måttstocken för beräkningarna av nya jaktkvoter för varg tycks dock fortfarande endast vara den politiskt satta gränsen på 210 individer, vilket inte säger någonting om hur jakten inverkar på vargstammens känsliga bevarandestatus, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare för Svenska Rovdjursföreningen.

Enligt preliminära prognoser kan vargstammen idag uppgå till någonstans i storleksordningen 260-280 djur. Från dessa siffror ska dock dödligheten under året dras av. Den kan uppgå till 40-talet vargar om man räknar in den höga illegala jakten som uppskattas till 15 % årligen.

Olof Liberg, koordinator på Skandulv, uppger att diskussioner pågår om att vargstammen nu ska uppgå till 210 individer på våren - efter licensjakt och innan valparna föds - istället för att vargstammen skulle ligga på ett genomsnitt på 210 individer under året. Detta innebär att det sannolikt finns mycket små marginaler för licensjakt på varg 2011.

- Om den högsta prognostiserade siffran på 26 föryngringar (ett 100-tal nya valpar) kommer att infrias vet vi inget om idag. När det gäller små, känsliga populationer bör man definitivt arbeta utifrån försiktighetsprincipen och helt avstå från jakt när underlagen är så osäkra, säger Roger Olsson, ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.

Utfallet av Viltskadecenters prognos för vargstammen på mellan 19 och 26 föryngringar under 2010 kan inte fastställas förrän tidigast under vårvintern 2011 efter vinterns snöspårningar. Alltsedan man började göra prognoser har det faktiska resultatet de flesta år hamnat på de lägre siffrorna i intervallet. Ett tillförlitligt bedömningsunderlag om det totala antalet vargar kommer således inte att finnas förrän efter den tänkta jakten.

- Utöver alla andra skäl som finns att ställa in årets licensjakt - dit den pågående skriftväxlingen med EU-kommissionen om vargjakten verkligen stämmer överens med kraven i naturvårdsdirektivet hör - är osäkra underlag och små marginaler starka skäl för att avstå, säger Ann Dahlerus.

Huvudsyftet med licensjakten vintern 2010 uppgavs vara att "öka acceptansen" för varg på landsbygden. Men den acceptansen finns redan hos en majoritet av allmänheten. Och den brist på acceptans som finns hos vissa grupper tycks snarare ha ökat än minskat om man ska döma efter att antalet anmälda jaktbrott mot varg anmärkningsvärt nog har ökat efter jakten jämfört med tidigare.

- Det finns inga vetenskapliga belägg för att en ökad avskjutning av varg skulle leda till ökad acceptans eller minskade konflikter. Och om man verkligen tror sig nå acceptans genom jakt så är skyddsjakt mindre skadlig för vargstammen och direkt inriktad på att öka acceptansen, säger Roger Olsson.

För mer information kontakta:
Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen, tel 0768-500 653
Roger Olsson, ordförande i Svenska Rovdjursföreningen, tel 070-53 22 110

Dokument för nedladdning

101105 SRF om vargjakt.pdf

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen