Pressmeddelande: Lena Ek förlorade allt förtroende i vargpolitiken på en enda dag

2012-10-20 |

Miljöminister Lena Ek har med sitt, minst sagt verklighetsfrämmande, skambud på 180 vargar mot Naturvårdsverkets bud på minst 380, förlorat allt förtroende i vargpolitiken på en enda dag, säger Svenska Rovdjursföreningen.
Att Ek dessutom går emot sin egen expertmyndighet, som inte finner det rimligt med ett så lågt värde och så hög invandring som det kräver, är häpnadsväckande.

- Det är uppenbart att Lena Ek av politiska skäl vill gå de mäktiga jägarintressena till mötes. De kräver en minimal vargstam och omedelbar vargjakt – och det tänker sig Ek uppenbarligen leverera! Utan att ta hänsyn till den majoritet som vill ha en livskraftig vargstam eller till Sveriges internationella åtaganden, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare för Svenska Rovdjursföreningen.
Ek talar om licensjakt jakt på inavlade djur med hänvisning till biologiska ”nyttoskäl” – innan man ens är i närheten av någon fungerande metod för att få bukt med vargstammens genetiska isolering.
- Det är ett högriskprojekt, vars konsekvenser inte kan överblickas! Är Ek beredd att ta ansvar för att den lilla vargstam på runt 300 djur - som mot alla odds lyckats etablera sig i Sverige under de senaste 30 åren – riskerar att hamna på ruinens brant igen, säger Ann Dahlerus.
Utöver att vargstammen var på tok för liten och begränsades till 210 djur genom licensjakt, var det misslyckandet med genetiken som ledde till att EU-kommissionen inledde ett överträdelseärende mot Sveriges vargpolitik. Två licensjakter kördes, men det genetiska projektet strandade.
- Om regeringen spikar detta värde – utan att i lugn och ro gå till botten med processen att ta fram ett kvalitetssäkrat värde och därefter lyssnar på sin egen expertmyndighet - har regeringen tagit sin hand från ansvaret för en livskraftig vargstam i landet. Förtroendet för även denna miljöminister med varg på agendan kommer att bli totalt kört i botten, säger Ann Dahlerus.

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen