Pressmeddelande från SRF: Naturvårdsverkets ”urvalsjakt” på varg är oetisk och riskfylld

2012-10-10 |

Ann Dahlerus, SRFs generalsekreterare, är starkt kritisk till den planerade urvalsjakten.

När det inte går med licensjakt försöker nu myndigheten med en genetisk rensningsjakt, som Naturvårdsverket kallar urvalsjakt.
Trycket på att genomföra någon form av vargjakt är uppenbarligen högt, konstaterar Svenska Rovdjursföreningen.
Den ”genetiska rensningsjakt” som Naturvårdsverket nu utreder kräver att man för in tillräckligt många nya obesläktade vargar i den svenska vargstammen, ett företag som totalt misslyckats hittills, trots stora ansträngningar.

Forskarna är oeniga om vilka risker en sådan jakt skulle kunna innebära och den är svår att genomföra i praktiken. Det krävs att hela vargfamiljen är samlad och sedan skjuter man allihop från helikopter
- Jakten är ett oetiskt och riskfyllt företag som kan innebära kraftig decimering av vargstammen till ingen nytta, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare för Svenska Rovdjursföreningen.
Den nya taktiken med s k ”urvalsjakt” är ett resultat av att myndigheterna totalt misslyckats med att genomföra den genetiska förstärkning som var en förutsättning för de tidigare två licensjakterna, som nu är föremål för en EU-anmälan.
- Någon regelrätt licensjakt går inte att genomföra nästa år eftersom EU-kommissionen kräver genetisk förstärkning först. Exakt samma argument gäller för den nu tilltänkta genetiska rensningsjakten, ett projekt som är dömt att misslyckas totalt om inte myndigheterna har en fungerande metod för genetisk förstärkning som kan genomföras på ett framgångsrikt sätt, säger Ann Dahlerus.
- Och oss veterligen har man inte det.
- Vi menar också att det är ett oetiskt förfarande. Om man genom jakten är ute efter att sänka inavelsnivån snabbare – skulle man i extremfallet skjuta bort hela vargstammen och skulle då hamna på inavelsnivån noll. Nu är tanken tydligen att hela vargfamiljer med särskilt hög inavelsnivå ska skjutas bort, säger Ann Dahlerus.
Genom att den svenska vargpolitiken inte tillåter varg i den norra delen av landet har man allvarligt försvårat för genetisk obesläktade vargar från Finland att få genetisk kontakt med den svenska vargstammen i Mellansverige. Därför har vargstammen blivit svårt inavlad.
- De vargar som nu blivit mest inavlade är de som – i en sådan jakt - skulle skjutas bort och bli offer för en misslyckad svensk vargförvaltning, säger Rovdjursföreningens generalsekreterare.
- Svenska Rovdjursföreningen tar starkt avstånd ifrån en sådan jakt!

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen