Pressmeddelande från SRF: "Eventuella framtida skador kan inte vara grund för att jaga varg"

2011-11-18 |

Naturvårdsverket öppnar för myndighet att själv starta skyddsjakt på varg.

Naturvårdsverket intar i huvudsak en försiktig hållning i sin redogörelse till regeringen om utökad skyddsjakt på varg idag. Regeringens beställning om en licensjakt utformad som skyddsjakt är förvirrande menar Naturvårdsverket och föreslår en mer renodlad skyddsjakt.
Svenska Rovdjursföreningen ser dock med oro på förslaget om att skyddsjakt ska kunna tillåtas på basis av en förutsägelse om framtida skador orsakade av varg. Vi ställer oss också helt främmande till förslaget om att hela familjegrupper av vargar skulle kunna skjutas i förebyggande syfte.

- Licensjakt kan bli aktuellt först när förutsättningarna för sådan jakt är uppfyllda och det är de inte i dagsläget, säger Naturvårdsverket med hänvsining till EU-kommissionens motiverade yttrande. Det är en tydlig signal till regeringen att det krävs ett radikalt nytänk i vargpolitiken, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen.

Förebyggande går före skyddsjakt
Beträffande förslaget om skyddsjakt illustrerar det aktuella fallet med den så kallade Kynna-vargen i Småland väl våra farhågor. Vargen sköts den 12 november för att ha tagit får trots att inga förebyggande insatser gjorts i området när det gäller bevakning och stängsling. Enligt jaktlagen ska förebyggande insatser (andra lämpliga lösningar) prövas fullt ut innan man kan göra undantag för jakt på fredade djur.
- Risken med Naturvårdsverkets förslag är att det allvarligt försvagar incitament att jobba med förebyggande åtgärder om det blir praxis att jakt ska användas i förebyggande syfte. En möjlig konsekvens kan bli att den åsyftade spridningen av vargstammen söderut i Götaland försvåras eftersom det finns tätare djurbesättningar i området. Istället för att satsa på mer förebyggande skyddsjakt inför betessäsongen borde man arbeta med en god beredskap i dessa områden, säger Ann Dahlerus.

Stor risk för subjektiva bedömningar
- Dessutom torde det bli frågan om mycket svåra och subjektiva bedömningar om vad en myndighet tycker sig kunna förutsäga om en varg eller familjegrupps framtida beteende.
Att ta bort en hel familjegrupp med motiveringen att den har förutsättningar att orsaka mer skada än andra vargar baserat på en bedömning av andra fall där vargar orsakat allvarlig skada - förefaller orimligt. Hur ska man kunna urskilja vilka individer i en familjegrupp som orsakat skada? Räknas valpar dit? En vargfamilj är dessutom en dynamisk enhet och kan ändra struktur och skepnad på kort tid, säger Ann Dahlerus.

Frångår praxis
Förslaget innebär att man frångår tidigare praxis att tillämpa skyddsjakt först när skada inträffat och är principiellt viktig eftersom det även är tänkt att gälla för alla andra rovdjursarter i ett nästa steg.
Naturvårdsverket upprepar dock återkommande i sin redogörelse till regeringen att beslut om jakt innan allvarlig skada inträffat kräver en noggrann och ytterst svår bedömning och måste motiveras väl. Därför menar verket att möjligheten att tillämpa sådan jakt är mycket begränsad.
Utöver detta är SRF försiktigt positiva till Naturvårdsverkets övriga överväganden som vi menar präglas av en korrekt tolkning av EU-lagstiftningen som är det som Sverige har att hålla sig till när det gäller jakt på hotade arter.

 

 

Dokument för nedladdning

PM Skyddsjakt.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen