Pressmeddelande angående kammarrättens dom om skyddsjakt i Östergötland

2020-10-12 |

Varg i hägn. Foto: Rolf Nyström

Svenskan Rovdjursföreningen som tillsammans med Jaktkritikerna överklagade Länsstyrelsen i Östergötlands beslut att initiera skyddsjakt av en varg i förebyggande syfte välkomnar kammarrättens dom (Sundsvall KR 1614–20) som ger föreningarna rätt och upphäver länsstyrelsens beslut.

Kammarrätten har i sin dom tagit fasta på att det är EU-rätten som går före den nationella rätten. Det är innehållet i habitatdirektivet och EU-domstolens avgöranden som styr medlemsländernas rättstillämpning inom skyddsjakt av varg, eftersom vargen är strikt skyddad i hela EU.


- Det är glädjande att kammarrätten hänvisar till EU-domstolens avgöranden angående hur habitatdirektivet ska tolkas i medlemsländerna och tydligt visar på hur länsstyrelsen har tagit ett felaktigt beslut. I en rättsstat ska vi ha höga krav på att myndigheter följer den gällande rätten inklusive EU-rätten. Inget annat är acceptabelt i samhället, där alla andra förväntas följa lagar och direktiv, säger Per Axell Ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.

Läs hela pressmeddelandet nedan.

Dokument för nedladdning

SRF_domen1614-20.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen