Plötsligt under fredagen blev det skyddsjakt från helikopter på Storsjövargen

2013-11-30 |

I går fredag sköts den unge varghane som senaste månaden hållit till i närheten av Storsjön sju mil sydväst om Östersund.
Flera gånger har vargen varit inne i byn Storsjö Kapell nattetid och jagat rådjur.
Under fredagen ringades den bara en kilometer utanför byn.

En helikopter med en skytt stod beredd och när ringningen var klar vara det bara för helikoptern att lyfta och flyga bort till området.
Uppgifterna bekräftas av Länsstyrelsens naturbevakare.
Bajsar från vargen har analyserats under månaden som den har uppehållit sig runt Storsjö Kapell. Och man har kunnat konstatera att det handlar om en genetiskt halvviktig varg, en F2, ett  barnbarn till en invandrad varg.
I det här fallet en avkomma till en F1 som är en direkt avkomma till den finskryska invandrarhane som slog sig ner hos en tik i det norska Kynnareviret 2007.
Avkomman från Kynna gick ner till Gårsjöreviret i värmländska Fryksdalen där Storsjövargen föddes våren 2012.
Från början sa Länsstyrelsen att Storsjövargen var en genetiskt viktig varg och höll emot när två samebyar lämnade in en ansökan om skyddsjakt på vargen.
Att Länsstyrelsens ändå valde att ge skyddsjakt kan beror på att en F2 anses inte lika viktig genetiskt. F2or finns det ganska gott om runt om i Mellansverige. F1 är däremot en varg att vara rädd om för att få ner inavelsgraden på den skandinaviska vargpopulationen.
Ansökan om skyddsjakten kom från samebyarna Tåssåsen och Handölsdalen.
Någon annan lösning än skyddsjakt har inte prövats eftersom Länsstyrelsen ansåg att det inte fanns någon annan lösning eftersom vargen befann sig inom samebyarnas renbetesområde.
Det var den andra vargen som skyddsjagats i Jämtland i höst. I början av november sköts en varg norr om Funäsdalen, även den från helikopter. JB

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen