Passkyttar utposterade när hanvargen i Siljansringen dödades i känt tjuvjaktsområde

2012-01-26 |

Foto: Naturvårdsverket. Fyra vargar har försvunnit sedan i höstas, de enda man vet vad som hänt med är de tjuvjagade hanarna i Sälen och i Skattungby.

Uppdaterad 2 februari. Förra veckan, 22 januari, fick Länsstyrelsens spårare i Dalarna den senaste positionen för den sändarföresedda varghanen i Siljansringenreviret.
Fyra dagar senare framspårades vargen, spåren slutade i spår och blod som tydligt visar att vargen hade dödats.
Spåren visar på en organiserad tjuvjakt med passkyttar när revirhanen i Siljansringen dödades.
– Den tekniska undersökningen visar att passkyttar stått utposterade. Man får förmoda att det är personer som har licens för sina vapen och jag vädjar extra till jägarkåren att kliva fram, säger Åse Schoultz till Dalarnas Tidningar.

Ärendet utreds som misstänkt grovt jaktbrott.
Spåren ledde fram till en fäbod lite norr om Skattungbyn som ligger nordost om Orsa.
Varghanen är den fjärde vargen som tjuvjagats i Dalarna sedan i höstas.
Polisens tekniker har enligt dt.se säkrat blod och andra spår som visar på att vargen har dödats och ärendet bedöms nu som misstänkt grovt jaktbrott.
Området runt Furudal där Skattungby ligger är ett känt tjuvjaktsområde med tjuvjakt både på varg och björn genom åren. Det har också förekommit jakt med gift i området.
Under senaste tiden har flera tjuvjakter avslöjats i Dalarna. Utöver vargen i Skattungbyn finns ytterligare tre vargar där tjuvjakt misstänks; Två är föräldraparet i Långsjöreviret nära Bjursås som försvann strax efter att Länsstyrelsen avlagit två ansökningar på skyddsjakt sedan två jakthundar dödats. I Långsjöreviret går nu två eller tre valpar utan möjlighet att försörja sig. Nyligen påkördes och senare avlivades en tikvalp från reviret som vägde endast 19 kilo. Normalvikten för en nio månaders tik är ca 30 kilo.
Den tredje vargen som saknas, och här råder inga tveksamheter att den är tjuvjagad, är den hane som flyttades tillsammans med den finksryska tiken från Idre ner till Tiveden. Båda vargarna gick genast tillbaka upp mot Dalarna var för sig sedan de kommit från varandra då de skulle korsa E18 och viltstängslet öster om Karlskoga. Hanen gick en rakare kurs mot Idre och i Sälen blev han jagad med skoter och hans sändarhalsband hittades under bron vid Fulunäs lite norr om Sälen.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen