På föreningens årsmöte bekräftades ställningstagande mot fälljakt på rovdjur

2008-04-06 |

Svenska Rovdjursföreningens årsmöte gick av stapeln lördagen den 5 april i Uppsala på hotell Linné. Ett 40-tal medlemmar hade infunnit sig från när och fjärran från landet.

Under årsmötesförhandlingarna beslutades om en stadgeändring i enlighet med det förslag som väckts och tagits under föregående årsmöte. Förslaget innebär bl.a. en begränsning av antal fullmakter vid årsmötesomröstningar. De nya stadgarna ligger nu på hemsidan i stället för de gamla, likaså årsberättelsen för verksamhetsåret 2007.

Förre vice ordförande Uffe Stridsberg avböjde omval inför en ny mandatperiod och avtackades av föreningen för sina år med gediget arbete inom styrelsen för rovdjuren. En ny styrelseledamot, Claes Björkman, valdes in. I övrigt är styrelsen oförändrad sedan förra året och ordförande Mats Hansson omvaldes.

Bland de aktuella rovdjursfrågor som togs upp på årsmötet i samband med motioner, var fälljakt som berör rovdjur. På mötet bekräftades att Svenska Rovdjursföreningen redan sedan tidigare tagit ställning mot jakt med fällor som berör rovdjuren, med anledning av att det förekommer allvarliga brister och problem i samband med fällorna. Kontrollen från myndigheter av att fällor som står ute i markerna sköts korrekt enligt lagar och regler är mycket bristfällig. Det hittas ständigt omärkta fällor av skogsvandrare - många exempel på detta finns registrerade varav ett antal även är anmälda till länsstyrelser eller polis. Ett mycket stort problem är lidandet och skadorna som t.ex. fällfångade lodjur visat sig drabbas av medan de är instängda, innan fällans ägare anländer och skjuter djuret. Sönderslitna klor, skadade tassar, träflisor i magen, omfattande bit- och klösmärken på fällornas trävirke vittnar om djurens stress och försök att ta sig ut. Frågor har även dykt upp huruvida tillsynen av fällor verkligen undantagslöst sker så ofta som det krävs enligt reglerna, för att inget djur ska bli sittande länge. Ett annat problem är att det har visat sig att även lodjur kan gå in i rävfällor, vilka står ute under en lång säsong av året. Exempel på att så skett finns. Fällor har påträffats med konstruktioner som även väcker farhågor kring olycksrisk för både hundar och barn.

Efter årsmötesförhandlingarna höll zoologiprofessorn och författaren Staffan Ulfstrand ett föredrag om den afrikanska rovdjurfaunan. Hyenornas originella fortplantningsstrategier och funktionen hos lejonhannars stiliga man, var några av ämnena som åhörarna fick veta litet mer om.

Efter en visning av Linnéträdgården som ligger intill hotellet avslutades dagen med gemensam middag.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen