Överklagandeförbudet kommer att prövas av Högsta förvaltningsdomstolen

2015-01-28 |

Högsta förvaltningsdomstolen kommer att pröva frågan om beslut om licensjakt efter varg i Värmland får överklagas till domstol. Domstolen har beslutat att ge frågan prövningstillstånd.
Domen kommer att bli prejudiserande för om det får finnas ett överklagandebeslut i jaktfrågor.

Domstolen tog dock inte en inhibition av jakten i Värmland som också var begärd. Jakten avslutades i går i Värmland då licensens sista och 24:e varg sköts.
Överklagandet gällde även om jakten i Örebro skulle få överklagas i domstol och en begäran om inhibition.
Örebrodelen gavs inte prövningstillstånd, sannolikt för att en kommande
dom i Värmlandsdelen blir vägledande om jaktbeslut av Naturvårdsverket
över huvud taget ska gå att pröva i domstol - och inte stanna hos
Naturvårdsverket.
- Det är hoppfullt att Högsta Förvaltningsdomstolen nu ska granska regeringens överklagandeförbud för att se om det verkligen är lagligt, säger Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus i en första kommentar.
- Det är ett stort steg framåt jämfört med kammarrättens dom, som helt avfärdade miljöorganisationers rätt att överklaga licensjakt på varg.
Flera naturorganisationer överklagade jakten till Förvaltningsdomstolen
dagarna innan jakten skulle starta, trots det rådande överklagandeförbudet som Alliansregeringen skrev in i jaktförordningen i samband med att senaste rovdjurspropositionen. Ett jaktbeslut fick överklagas till Naturvårdsverket men inte vidare till domstol.
Förvaltningsdomstolen tog överklagandet på allvar och stoppade, inhiberade, jakten och meddelade att frågan om överklagandeförbudet skulle prövas. Förvaltningsdomstolens jaktstopp och prövning av förbudet att överklaga överklagades till Kammarrätten som ändrade beslutet och upphävde inhibitionen. Jakten kom därför att starta en vecka senare. Kammarrättens dom överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen av Nordulv som var en av flera naturorganisationer som klagat överklagandeförbudet till Förvaltningsdomstolen. En bidragande orsak till att Högsta förvaltningsdomstolen ger prövningstillstånd för överklagandeförbudet är att frågan är prejudikatintressant: Om ett beslut av Naturvårdsverket om licensjakt efter varg kan tas upp till prövning av domstol trots att det enligt 58 § 1 jaktförordningen inte får överklagas.
JB

Dokument för nedladdning

Beslutet att överklaga 312-15.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen