Omfattande skyddsjakt på varg i södra delen av renskötselområdet

2016-01-18 |

Edselehanen och en tik som gått tillsammans en tid sedan i höstas på gränsen mellan Jämtland och Västernorrland i det som fått namnet Halasjöreviret sköts i måndags 18 januari från helikopter någon kilometer inne i Västernorrland.

Edselehanen har funnits i området sedan 2014 och det har varit minst skyddsjakter på honom sedan dess.
Det här var den sjätte.

Skyddsjaktsbeslutet på paret togs i helgen av både Jämtlands och Västernorrlands länsstyrelser. Varparet befann sig då i området vid Helgumbodarna några kilometer in i Ångermanland mellan Hammarstrand och Långsele.

Utöver de två nu skyddsjagade vargarna är det beslutat om skyddsjakt på ytterligare tre i Jämtland. Samtliga ansökningar handlar om vargar som befinner sig i områden där renägare har eller vill ha sin renar.
I söder finns två vargar i det område som tidigare gick under namnet Tandsjöreviet. Det ligger öster ut från Lillhärdal. Tidigare ett renfritt område men sedan i höstas finns åter ren i området som Handölsdalens sameby nu disponerar och vill använda till vinterbete.
Området har nästan aldrig tidigare använts, men nu när vargarna tagit området i besittning är renarna där.
Den tredje vargen är den varg som sedan i somras hängt sig kvar öster om Östersund på Orhedahke samebys marker. Vargen har haft en skyddsjakt på sig sedan i höstas. Det här är andra gången jakten förlängs.
Den kallas i folkmun skabbvargen och efter den senaste köldknäppen har ingen observationer av vargen gjorts. Kanske har den dukat under i kölden om skabben slagit ut dess kondition.
I Tandsjöreviret krävs ett nytt snöfall innan det kan bli någon jakt. Enligt Länsstyrelsen finns vargarna i ett område med mycket spår av ren och älg vilket gör det svårspåret för tillfället. Och spår är nästan en grundförutsättning för vargjakt.
Länsstyrelsen har dessutom ansökningar liggande för skyddsjakt på ytterligare tre vargar - en norr om Strömsund, en varg runt Borgvattnet och en varg som för tillfället rör sig utanför marker med ren.
För de två i Strömsund och Borgvattnet saknas DNA-analyser och därför kan det inte bli någon skyddsjakt på dessa innan DNA är säkrad. Det är inte tillåtet att skjuta genetiskt värdefulla vargar eftersom de behövs för att återupprätta genetiken i den svenska inavlade populationen.
Det finns indikationer på varg även i Klaxåsen och Fuanreviren som är områden som Tåssåsens sameby använder som vinterbete. Och snart är renarna där.
19 vargar är döda i Skandinavien hittills i år, varav två i Norge.

Som det ser ut nu kan det komma att handla om skyddsjakt på upp emot tio vargar i vinter i Jämtland trots att länet formellt inte har varken varg eller jakt på varg. Under de senaste fem åren har skyddsjakt inneburit att upp emot 50 vargar har dött i den södra delen av renskötselområdet när norra Dalarna räknas in.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen