Omfattande jakt på järv i Norrland under förvintern - kan handla om över 50 djur som ska skjutas

2014-11-05 |

Västerbottens och Norrbottens länsstyrelser har hittills gett fem samebyar tillstånd att i höst skyddsjaga 21 järvar.
Utöver dessa har ytterligare fyra samebyar ansökt om jakt på 17 järvar och fyra (4) föryngringar.
Det senare betyder minst åtta (8) järvar, sannolikt fler. Järvhonan kan föda upp mot tre valpar. Det kan alltså komma att handla om jakt på upp emot 54 järvar närmsta månaderna.

I Västerbotten har Rans sameby fått tillstånd att skjuta sex (6) järvar, Vapstens sameby tre (3) och Vilhelmina Norra Sameby får skjuta två (2) fram till 21 december.
Vilhelmina har sökt för ytterligare två (2) järvar i ett annat område än det som gäller för de två (2) som redan beviljats.
I Norrbotten får Talma sameby skjuta sex (6) järvar före 21 december och Lainiovuoma sameby har fått tillstånd för fyra (4) järvar fram till 21 november.
Tre ytterligare samebyar i Norrbotten har sökt skyddsjakt: Semisjaur-Njarg sameby har ansökt om sex (6) järvar, Gabna ansöker om nio (9) samtidigt som Laevas sameby vill skjuta bort fyra (4) föryngringar.
Vad gäller eventuell jakt på föryngringarna kan det handla om allt från åtta (8) till 16 järvar, varav då 12 är järvvalpar.
Orsaken till den omfattande jakten är att samebyarna hävdar stora skador för rennäringen på grund av jakttrycket på ren från järv.
Talma säger till exempel att samebyn betesmarker är det område i Europa som har den tätaste järvstammen.
- I dag har inte renarna och renskötseln inom Talma sameby den trygghet som Sverige åtagit sig mot EU. Inom merparten av samebyns område förekommer dagligen jakt av järv efter ren, säger samebyn i sin ansökan.
Rans sameby har valt bort stora områden mellan Sorsle och fjällen för sina renar och fraktar dem förbi området för att slippa järvarna. Detta till stora extrakostnader.

Under järvinventeringen i Sverige 2012 fanns 125 föryngringar. Alla inom renskötselområdet.
Det är det högsta antal föryngringar som registrerats i Sverige sedan inventeringarna startade 1996. Enligt det etappmål som då gällde för järv ska Sverige ha 90 föryngringar per år.
Inom någon vecka kommer Naturvårdsverket att meddela en miniminivå för järv som ska gälla fram till 2019, på samma sätt som man nyligen bestämde miniminivån för varg.
De 125 föryngringarna från 2012 fördelade sig på fyra län: Norrbotten 71, Västerbotten 28, Jämtland 25, och Dalarna en (1).
Baserat på antalet föryngringar uppskattas den svenska populationen till mellan 668 och 835 järvar.
I Norge finns enligt samma räknesätt 358 – 445 järvar.
Totalt i Skandinavien finns mellan 1 041 och 1 262 järvar.
Antalet föryngringar i Sverige har mer än fördubblats från inventeringsstarten på 90-talet fram till inventeringen 2012.
Jan B

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen