Nya tag i Dalarna: Finskryska paret flyttas bort från Idre och fårbönderna uppmanas stängsla

2011-10-22 |

Foto: Finskryskan ska flyttas planerar Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket planerar att flytta finskryskan och hennes hane bort från renarna i Idre.
Samtidigt visar Länsstyrelsen i Dalarna hur fårbönderna ska ha det runt sina får, istället för att lösa problemet med skyddsjakt på vargarna.
- Sätt upp riktiga stängsel, säger de till fårbönderna i länet som fått djur dödade av varg.

Det gäller fårbonden i Vallerås norr om Malungsfors som i tisdags kväll fick 25 får rivna. Han ansökte om skyddsjakt på två vargar efter attacken.
Och för att ytterligare visa vad som gäller åkte personal från Länsstyrelsen upp till Vallerås i fredags för att hjälpa till att förbättra stängslingen hos fårägaren.
Länsstyrelsen säger också nej till skyddsjakt i Helgbo i Leksand och nej till Idre nya sameby som ansökt om skyddsjakt på hanvargen som går med finskryskan på renarnas betesmark. Att ta bort hanen skulle lindra eventuella framtida attacker är tanken med att ta bort enbart hanen.

Samlad bedömning
Länsstyrelsen sticker inte under stol med att skadorna i Vallerås är mycket allvarliga för den drabbade.
Men i sin samlade bedömning beviljas inte skyddsjakt då det finns alternativa lösningar. Och då är det rovdjursavvisande stängsel man menar, enligt dt.se.
Samma sak säger man till fårbonden i Helgbo utanför Insjön i Leksands kommun som fick 15 får dödade 8 oktober.
På Idre Nya Sameby och samebyn Ruvhten Sijte renbetesmarker i norra Dalarna/Jämtland handlar det inte om att sätta upp rovdjurssäkra stängsel.
Att det inte blir någon skyddsjakt på hanen som går tillsammans med finskryskan beror på att Naturvårdsverket planerar att snart flytta båda vargarna. Man väntar bara på att det ska bli kallare och snö för att kunna göra det så smidigt som möjligt och med så lite stress för djuren som möjligt.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen