Ny undersökning: Majoritet vill reglera antalet vargar med jakt

2014-07-07 |

Bakom rapporten står Umeå universitet och SLU

Tre av fem säger ja till att jakt ska få reglera antalet vargar.
Rovdjur som tagit sig in i tätbefolkat område skall jagas.
Det visar en ny undersökning som genomförts av forskare vid SLU och Umeå universitet.

Undersökningen visar också skillnader över tid. Stödet för varg har minskat sedan 2004 i Dalarna och Västernorrland, och samtidigt att det i dag är fler som accepterar björn i sin närhet - förutom i Norrbotten.
Attityderna till stora rovdjur och rovdjurspolicy och förvaltning har studerats på riksnivå samt på regional nivå.
Norrlandslänen, Dalarnas, Värmlands och Stockholms län jämförs mot riket som helhet.
Det finns en tydlig skillnad mellan land och stad. Det märks bland annat i acceptansen för de nya rovdjursmålen som beslutades i Riksdagen december 2013.
Ä De som tycker att de nya målen är för högt satta hittar vi främst i län där människorna lever nära rovdjuren. I kontrast till detta står Stockholms län, där många tycker att målen för antalet rovdjur är för lågt satta, säger Camilla Sandström, forskare vid Umeå universitet.

Personerna i undersökningen fick också svara på från om vem eller vilka som ska få vara med och bestämma hur våra rovdjursstammar ska skötas.

Ä Naturvårdsverket och länsstyrelserna har fortsatt ett högt förtroende. Trenden är att stödet för naturvårdsorganisationerna minskar, säger Göran Ericsson, SLU.

Undersökningen genomfördes mars-juni 2014 och skickades till 1067 slumpmässigt utvalda personer i hela landet i åldern 16-65 år och till 150 slumpmässigt utvalda personer i vardera 111 kommuner - totalt 16650 personer i åldern 16-65 år i åtta län; Västerbotten, Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Norrbotten, Västernorrland, Stockholm och Värmland med en svarsfrekvens på i genomsnitt 42 % på länsnivå.

Bakom undersökningen står forskare vid institutionen för statsvetenskap vid Umeå universitet och institutionen för vilt, fisk och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet. SLU. Undersökningen är en del av forskningsprojektet Ä Hållbar landsbygdsutveckling Ä på vems villkor och är finansierad av Formas och FOMA Vilt.

Dokument för nedladdning

Rapport Umeå Ja till rovdjursjakt.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen