Ny "invandrare" befinner sig i jämtländska Strömsund

2016-02-02 |

En genetisk mycket viktig varg, vars föräldrar är invandrarparet i Tiveden, befinner sig i Strömsund i Jämtland.
Ett urinprov som samlades in för någon vecka sedan visar att vargen är född i Tiveden av föräldraparet.

Vi skrev "invandrare" rubriken, och det beror på att vargen är lika
viktig för den svenska populationen som om den vandrat in själv från
Finland.
Båda föräldrarna är invandrare som vintern 2012-2013 tagit revir i på den svenska sidan i Torndedalen. I februari 2013 fångades paret in och kördes ner till Tiveden och släpptes ut.
Och till alla förvåning och glädje stannade paret i Tiveden och födde sin första valpkull. Att vargparet stannade berodde sannolikt på att flytten skedde i samband med löpperioden.
Paret har sedan 2013 fött minst nio valpar enligt insamlade DNA-prov. Tre av dessa är döda i skyddsjakt och tre är överkörda. Sannolikt är det en valp från våren 2014 som befinner sig i Strömsund. Var de tre som inte jagats eller körts ihjäl har befunnit sig är okänt. Deras DNA har inte dykt upp i någon analys, förrän nu, i Strömsund.
En Tivedenavkomma är mycket viktig för att öka den genetiska
variationen i den skandinaviska vargstammen som fortfarande är starkt
inavlad.
Just nu finns tre invandrare i landet: Galvenhanen som
möjligen kan få ytterligare en valpkull i år, den nya invandraren i
Tunturireviret som redan träffat en tik med revir och så avkomman från
Tiveden. Och vi får inte glömma Tivedenparet. Men om paret fortsatt är
intakt, eller ens är i livet, vet ingen med säkerhet. Bådas sändare har varit tysta sedan länge. JB

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen