Ny hund dödad av Skultunareviret - den här gången en jakthund

2011-08-11 |

I tisdags dödades den andra hunden på kort tid av en varg i trakterna kring Västerfärnebo.
Den här gången var det en jakthund som släppts för träning på grävling.
Området ingår i Skultunareviret som etablerades förra året och som har valpar i år.

Ägaren hade tagit med sig hunden ut på grävlingsjakt. Men när han släppte hunden på en grävling tog batterierna slut i den GPS som han använde för att lokalisera hunden. Han tvingades då gå hem för att hämta nya batterier, när han kom tillbaka kunde han inte längre höra hunden.
Det var ingen blixt från klar himmel, detta överfall på jämttiken. Hundens ägare Tomas Johanssons marker ligger mitt i det så kallade Skultuna-reviret, men han trodde inget skulle hända så nära bebodda trakter.
– Under höstens jakt får vi väl sätta igång och sladda vägarna för att ha lite koll på var vargarna är, säger Tomas till Svensk Jakt
Han är redan i full färd med att leta en ny valp.

Vargangreppen upp i kommunstyrelsen
Centerpartiet i Sala kritiserar den styrande majoriteten för tystnad i vargfrågan, efter den senaste tidens attacker. Nu ska frågan tas upp i kommunstyrelsen.
- Jag har pratat med Carola Gunnarsson och vi har kommit överens om att diskutera frågan i kommunstyrelsen nästa torsdag, säger Salas kommunalråd Per-Olov Rapp (S).

 

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen