Norska vargjakten skjuts upp två veckor

2011-09-27 |

Sedan WWF och Norska Miljövernforbundet överklagat jakten på tre vargar i Norge i vinter har jaktstarten skjutits upp med två veckor till 15 oktober. Jakten skulle egentligen ha inletts redan nu på lördag 1 oktober.

Beslutet att skjuta upp jaktstarten togs av rovviltnämnderna i de berörda länen Hedmark och Oslo och Akershus, samma nämnden som beslutat om jakten. Man ville helt enkelt ge länsstyrelsen i Oslo och Akershus möjlighet att behandla överklagandet. Och man menar att man ändå har god tid för jakten som kan pågå hela över hela vintern till 31 mars nästa år.
WWF och Miljövernforbundet vill att man avvaktar med jakten till dess att alla fakta om antalet vargar finns på bordet.
Det råder stor osäkerhet om målet för antalet helnorska vargföryngringar uppfyllts i år.
Saken är den att är målet nått har Rovviltnämnderna i varglänen rätt att fatta beslut om licensjakten så som man gjort, har målet inte nåtts har nämnderna inte denna rätt och beslutet om årets jakt måste rivas upp.
WWF är starkt kritisk till att Rovviltnämnderna har rätt att fatta beslut om licensjakt på ett rödlistat djur innan det är bekräftat att målet för antalet valprevir är nått.

Rovviltnämnderna i Hedmark och Oslo og Akershus beslutade i början av september att tillåta licensjakt på tre vargar under vintern.
Jakten skulle pågå i sex månader från 1 oktober till 31 mars nästa år. Alltså ingen hänsyn till eventuella valpar. Jaktstarten är alltså framflyttad två veckor till 15 oktober.
Beslutet om licensjakt kom sedan Direktoratet for naturforvaltning meddelat att beståndsmålen för lo, järv och varg har nåtts i alla förvaltningsregioner. Men det fanns delade meningar om målen verkligen var uppnådda för varg.
Om jakten blir av blir den i Hedmark tillåten utanför vargzonen och söder om Stor-Elvdals kommun. I Akershus får det jagas utanför vargzonen och öst om älven Vorma som rinner från Mjösa.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen