Norska vargjakten är igång igen efter uppehållet

2012-10-18 |

Miljödepartementet säger ja till fortsatt jakt på åtta vargar i södra Norge.
Jakten avbröts förra veckan på grund av klagomål från flera organisationer.
- Departementet anser att det finns utrymme för att de kvoter som tidigare bestämdes för jakt på varg ska följas eftersom målet för jakten är tre årliga föryngringar i landet, säger miljöminister Bård Vegar Solhjell (SV).

Nordlands fylke ingår inte i de områden som får jag varg och i Troms och Finnmark har tiden för överklagan ännu inte gått ut. Och det ger Naturvernforbundet hopp om att man kommer att lyssna på förbundets motivering att ställa in jakten. Bland annat handlar det om att området skall fredas från jakt eftersom det är den här vägen många finsk-ryska vargar väljer på sin väg ner i Skandinavien.
- Området är viktigt för att säkrar den framtida vargstammen i Norge, säger förbundets ordförande Lars Haltbrekken.
De norska bondeorganisationerna Norges Bondelag och Norsk Bonde- og Småbrukarlag är nöjda med regeringens beslut att öppna jakten igen.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen