Norges Miljövernforbund polisanmäler älgjägaren som skadesköt varg

2012-10-23 |

De båda vargar som skadeskjutits i Norge under licensjaktens inledning har skjutits av älgjägare som varit ute på älgjakt. Vargen som påsköts på söndag eftermiddag i Åmot var ordentlig träffad, både blod och päls fanns kvar på träffplatsen. Ingen av vargarna har påträffats.
Nu höjs röster för att det inte ska kunna jagas varg i samband med annan jakt.
Norges Miljövernforbund polisanmälde på måndagen jägaren som sköt i Åmot. Han är anmäld för brott mot vilt- och djurskyddslagen.

– Detta är andra gången som varg skadeskjuts i Österdalen under årets licensjakt på varg. I båda fallen är vargarna påskjutna av älgjägare på älgjakt. Norges Miljövernforbund menar att älgjägare tycks vara så skjut- och jaktkåta att de struntar i regeln att ”viltet inte ska utsättas för onödigt lidande”. Eller också har jägaren så dåliga kvalifikationer att han inte borde ha rätt att jaga varg över huvud taget, skriver Miljövernforbundets jurist Jon Bakke i sin anmälan till polisen.
Även NOAH, en organisation för djurens rättigheter i Norge, reagerar starkt på att vargar skadeskjutits under licensjakten.
Organisationen ber nu miljöministern att stoppa vargjakt av hänsyn till djurskyddet.
– De båda skadeskjutningarna vittnar om att skotten sitter löst i jägarnas bössor och att det skjuts mot djur i situationer där det inte borde varit några skott. Skadeskjutningarna måste få konsekvenser, och att fortsatta jakten medan de påskjutna djuren går skadade och inte återfunna borde inte ses som acceptabelt av departementet, säger Siri Martinsen i NOAH i ett pressmeddelande.
NOAH anser att det finns ett behov av stränga påföljder för skadeskjutningarna.
- Två skadade vargar av totalt tre påskjutna visar att denna jakt öppnar för allvarligt lidande för djuren och bör stoppas. Skadeskjutningen bör också få konsekvenser för dem som ansvarig för dem, och omständigheterna runt skjutningen bör utredas, säger Martinsen.

Eftersöket på den påskjutna vargen i Åmot avbröts när mörkret föll på måndag eftermiddag utan att vargen påträffats. Och eftersöket kommer inte att återupptas igen.
Vargen är frånräknad licensen tills vidare. Nu ska man ta beslut om det så ska förbli. Av Hedmarks fyra licensvargar återstår en, en är skjuten två är påskjutna och skadade och försvunna.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen