Naturvårdsverket uppmanas skrämma Rialavargarna innan eventuellt skyddsjaktsbeslut

2011-06-15 |

Foto: Länsstyrelsen. Ett av föräldradjuren i Riala sedan det försetts med radiosändare förra vintern.

Viltskadecenter föreslår Naturvårdsverket att bevilja skyddsjakt på en varg i Rialareviret.
Men samtidigt skrivet man i ett yttrande att ett sådant beslut kan föregås av skrämselförsök som iscensätts i samband med nästa närkontakt.
Även Länsstyrelsen förordade skrämselförsök innan ett skyddsjaktsbeslut togs.
Vilket kan betyda att Naturvårdsverket tar uppmaningen att vänta in skyddsjaktbeslutet och istället börja med att skrämma vargarna att hålla sig från människor.

Naturvårdsverket hade bett Viltskadecenter att komma med en kommentar till Länsstyrelsens tilläggskommentar till den ansökta skyddsjakten där Ls öppnade dörren på glänt för en skyddsjakt efter två närkontakter med djur och människor som en Rialvarg hade under maj.
Men samtidigt förordar man att innan jakten blir verklighet göra försök att skrämma vargen, lära den att inte närma sig människor med djur och hundar.
De verktyg som finns att tillgå för ett lyckat skrämselförsök är gummikulor och knallskott.

Så här beskrivet Viltskadecenter hur en skrämselattack ska gå till:

- skrämselförsök görs direkt efter nya incidenter där varg har dokumenterats röra sig på ett avstånd understigande 50 meter från människor som ej vistas i byggnad eller fordon.
- ett särskilt utbildat spårhundekipage tar upp spåret på platsen för incidenten och går ifatt vargen för att genomföra skrämselinsatsen.
- det genomförs ett fullföljt skrämselförsök (avlossad projektil/knallskott) och att en eventuell påföljande incident med närgången varg resulterar i ett beslut om skyddsjakt.
- det genomförs maximalt två försök att spåra ifatt vargen för att skrämma den.
- Viltskadecenter kan vara behjälpliga med genomförandet av skrämselinsatsen.

I sitt yttrande för Viltskadecenter ett resonemang med sig själv för riskerna att vargar som finns i närheten av människor blir tillvanda och slutar vara skygga.
- Det är inte onaturligt, däremot inte önskvärt, skriver man.
För att en varg ska tillvänjas krävs många exponeringstillfällen över längre tid påpekas.
Viltskadecenter bedömer dock inte att det i Riala gått så långt som att vargen eller vargarna änu bliivt tillvanda.
- Det går inte att säga att problemen fortsätter eller ökar, de kan lika gärna upphöra.
Viltskadecenter är tydlig med att man anser att vargarna visat ett klart oönskat beteende. Skulle det fortsätta kan det leda till en tillvänjning.

Det som talar för skrämseltaktiken, alltså att vänta med skyddsjakten, är att inget skett sedan hästhagen som talar för en skyddsjakt. Vargarna har självmant dragit sig tillbaka från kontakt med folk och fä, i alla fall tillfälligt.

Dokument för nedladdning

Riala 110531.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen