Naturvårdsverket och Jägareförbundet överklagar SRF-stoppet för urvalsjakten i vintras

2013-05-21 |

Naturvårdsverket överklagar Förvaltningsrättens dom som slog fast att det är fel att skjuta varg för att minska inavelsgraden i den svenska vargpopulationen.
Naturvårdsverket vill nu få klarlagt om det går att använda "selektiv och riktad jakt" i arbetet för att få en långsiktigt livskraftig vargstam med gynnsam bevarandestatus.

Även Jägareförbundet överklagar domen.
– Naturvårdsverket har visserligen överklagat domen, men vi anser också att det är viktigt att pröva om man i domstol kan besluta om valet av metod för vargförvaltningen. Rimligtvis är det Naturvårdsverket som ska ha den kompetensen, säger Jägareförbundets generalsekreterare Bo Sköld till Svensk Jakt.

Jakten stoppades efter några dagar sedan Rovdjursföreningen överklagat Naturvårdsverkets beslut att inleda jakten. Föreningen lyckades också få jakten inhiberad.
Den selektiva och riktade jakten är ett verktyg för att snabbare kunna minska inaveln och påskynda den genetiska förstärkningen av vargstammen menar verket.
─Vi behöver arbeta med flera verktyg för att minska inaveln i vargstammen och jakt är ett viktigt verktyg för viltförvaltningen. Det är betydelsefullt för det fortsatta arbetet att få klarlagt om en selektiv och riktad jakt mot de mest inavlade reviren är en möjlig åtgärd i arbetet med genetisk förstärkning, säger Ruona Burman, viltsamordnare på Naturvårdsverket.
Naturvårdsverkets inställning är att den genetiska förstärkningen bör komma först innan vi kan ha en vanlig licensjakt på varg. Den selektiva och riktade jakten, som är en åtgärd i förvaltningsplanen för varg, är ett verktyg för att snabbare kunna minska inavel och ska därför inte blandas ihop med vanlig licensjakt. Den riktade jakten är en av flera åtgärder för att minska inaveln i vargstammen och ett led i arbetet med den genetiska förstärkningen.

Selektiv och riktad jakt enligt Naturvårdsverket
I början av året fattade Naturvårdsverket beslut om att genomföra en selektiv och riktad jakt med ett tydligt syfte att minska inaveln i vargstammen. Den riktade jakten gällde vargar i de mest inavlade reviren eftersom syftet var att minska inaveln. Enligt ett underlag från forskare är en selektiv och riktad jakt den enda åtgärd som på kort sikt kan minska inavelsgraden. Beslutet överklagades och jakten avbröts. Förvaltningsrätten biföll överklagan och upphävde Naturvårdsverkets beslut om selektiv och riktad jakt i en dom den 2 maj. Naturvårdsverket har nu valt att överklaga domen.

Naturvårdsverkets beslut gällde:
- De mest inavlade reviren omfattades av den riktade jakten.
- I varje utpekat revir fick högst två individer fällas. Jakten skulle inriktas mot grupper av varg och skulle, om möjligt, bedrivas så att högst ett av alfadjuren fälls.
- De som hade jakträtt som omfattar varg i de utvalda reviren fick jaga.
- Beslutet gällde mellan 31 januari och 17 februari 2013. Under den 31 januari fick man endast spåra.
- Jaktledaren skulle minst en gång i timmen rapportera in till aktuell länsstyrelsen om resultat från jakten.
- Naturvårdsverket följer utvecklingen av vargstammens genetiska status.

Berörda revir efter några justeringar: Brattfors och Värnäs Värmland, Fulufjället, Våmhus Dalarna,  Kloten Dalarna och Örebro, Ulriksberg, Villingsberg Örebro, Hedbyn Örebro och Västmanland.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen