Naturvårdsverket beslut gäller under fem år - Minst 1 400 björnar skall finnas i Sverige

2020-04-15 |

Naturvårdsverket har tillsammans med landets länsstyrelser tagit fram miniminivån för landets björnpopulation. Det ska finnas minst 1 400 björnar. Alltså hälften av dagens population som ligger på cirka 2 800 björnar. Miniminivån gäller fram till början a

Naturvårdsverket har tillsammans med landets länsstyrelser tagit fram miniminivån för landets björnpopulation.
Det ska finnas minst 1 400
björnar.
Fallhöjden från dagens population som ligger på cirka 2 800 björnar är för tillfället betryggande. Miniminivån gäller fram till början av april 2025.
Se även miniminivåer för övriga stora rovdjur.

På länen fördelar sig miniminivån 1 400 björnar så här:

Norrbotten – 220 björnar - motsvarar 22 föryngringar
Västerbotten – 160 björnar - 16 föryngringar
Västernorrland – 150 björnar - 15 föryngringar
Jämtland – 370 björnar - 37 föryngringar
Dalarna – 240 björnar - 24 föryngringar
Gävleborg – 250 björnar - 25 föryngringar
Värmland – 10 björnar - 1 föryngring

Omräkningsfaktorn för björn är för närvarande samma som för varg, tio
individer per föryngring. Vilket finns anledning att ifrågasätta
eftersom honorna inte blir björnmamma förrän vid tre/fyra års ålder och
dessutom inte föder ungar varje år.

Så här ser miniminivåerna ut för övriga av våra stora rovdjur, multiplicera antalet föryngringar med respektive omräkningsfaktor så får du antalet individer.

Lodjur
Miniminivån 147 lodjursföryngringar i hela landet fördelade länsvis. Omräkningsfaktorn är ett snitt på sex per familjegrupp. Beslutet för lo togs 2019

Norra rovdjursförvaltningsområdet 58 fördelas:
Norrbotten 17
Västerbotten 13
Jämtland 16
Västernorrland 12

Mellersta 62
Dalarna 7,5
Gävleborg 10
Värmland 11
Stockholm 3,5
Uppsala 10
Örebro 7
Västmanland 3
Västra Götaland 10

Södra 27
Södermanland 3
Östergötland 4,5
Jönköping 3,5
Kronoberg 4
Kalmar 4
Gotland –
Blekinge 2
Skåne 3
Halland 3

Varg
Miniminivån 30 vargföryngringar i hela landet fördelade länsvis. Omräkningsfaktorn är 10. Beslutet taget 2019

Norra 1
Norrbotten –
Västerbotten –
Jämtland 1
Västernorrland –

Mellersta 28,5
Dalarna 8
Gävleborg 3,5
Värmland 7,5
Stockholm 1
Uppsala 1
Örebro 3,5
Västmanland 1,5
Västra Götaland 2,5

Södra -

Järv
Miniminivån 90 järvföryngringar i hela landet fördelade länsvis.
Omräkningsfaktorn är 6,27. Beslutet taget 2014. Ny nivå tas i vår 2020

Norra 93,5 - inriktning 90
Norrbotten 46
Västerbotten 23
Jämtland 23,5
Västernorrland 1

Mellersta 2,5 - inriktning 6
Dalarna 2,5
Gävleborg - del av inriktning skogsjärv
Värmland - del av inriktning skogsjärv

Södra -
Vår björnpopulation måste vara minst 1 400 djur enligt beslut
av Naturvårdsverket i samråd med berörda länsstyrelser. Vilket motsvara
140 föryngringar i hela landet.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen